Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
utveckling, så att de, som först blottades, hastigt mognade,
oberoende af, om de tillhörde yttre eller inre kransen; ibland åter
utvecklades de, sedan blomman slagit ut, ungefär samtidigt, under
det att i andra fall en betydande skillnad uppstod mellan de båda
kransarna, såsom det i allmänhet blifvit beskrifvet. Att de inre i
så fall utveckla sig först beror utan tvifvel på att de bilda den ur
organogenetisk synpunkt yttre kransen.
Besökare: Lyccena eumedon besökte under Juni såväl G.
silva-ticum som sanguineum; den senare var ganska allmän, men icke
så dominerande som silvaticum; särskildt fick den längre fram i
Juli svåra konkurrenter. Då G. silvaticum blommat slut,
öfverflyttade L. eumedon hela sitt intresse på G. sanguineum, men var nu
mindre talrik än förut; dess flygtid slutade omkr. 25/t, samtidigt
med att Geranium afslutade sin blomning. Öfriga fjärilar: Argynnis
selene (l bla 32/6, 4 2/7, 1 hj-n 2 6/7); Vanessa urticæ (2 30/6, 1 3%),
Lycæna argyrognomon (1 10/7, 1 ll/7, 1 13/7), Melitæa cinxia (1 23/6)
1 ää/6), Pieris napi (1 2/;), Lycæna semiargus (1 ®/7), Hesperia
syl-vanus (l 11/7), Procris statices 11 2/;); Hymenoptera: ett bi (2 blr
3%), Bombus lapidarius g (6 30/6).
Geranium silvaticum L.
Började blomma omkring l/e. Intog under Juni månad en
särdeles dominerande ställning, var en af de soliga ängarnas viktigaste
karaktärsväxter och färgade dem fläckvis alldeles rödgredelina. Vid
undersökningens början, den 9/6, stod den redan rikt i blom; den
i/i var den i allmänhet utblommad.
De tvåkönade blommorna äro enligt mina iakttagelser alltid starkt
proterandriska; homogama former, som t. ex. Müller (Alpenbl. p.
175) af bildat, fann jag icke. Nektarierna äro belägna mellan de
inre (organogenetiskt yttre och först utvecklade! ståndarna och
foderbladen, hvilka i sin fördjupning mottaga honungen. Denna skyddas
för »objudna gäster» och uttorkning dels genom de historiskt
bekanta håren å kronbladets klo, dels genom styfvare hår å
ständar-basen. De förras betydelse för förhindrande af uttorkning hade jag
tillfälle att öfvertyga mig om: tog man bort kronbladen, torkade
honungen mycket fort i solvärmen.
Trenne blomformer iakttogos, i regel fördelade på skilda individ. Den
utan all fråga allmännaste var den rent tvåkönade; den har de största
blommorna: af 83 undersökta, från 25 individ, ficks ett medeltal af
27.6 mm. i diameter. Ståndarna äro 10 mm. långa, pistillen c:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
