Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
^Studier öfver stammen som assimilerande organ», hvilken ventilerades i
december 1887, faller också inom detta gebit. Följande år blef han först
docent vid Uppsala universitet och sedermera regnelliansk amanuens vid
Riksmuseet. Från denna hans verksamhet härstammar det stora och rikt
illustrerade arbetet öfver släktet Xyris.
Emellertid utnämndes Albert Nilsson 1890 till lektor vid Kgl.
Skogsinstitutet. Det var ingalunda någon lätt befattning, som han då
tillträdde. Han hade att undervisa i så olikartade ämnen som botanik,
jaktzoologi, entomologi, jordmånslära och skjutkonst.
Ämneskombinationen var i hög grad olycklig och opraktisk. Att på alla dessa områden
prestera en förstklassig undervisning, var omöjligt för den, som inom
något område ville drifva själfständig vetenskaplig forskning. Det lyckades
emellertid Nilsson att i synnerhet inom botaniken införa en undervisning
där skogseleverna gjordes bekanta med en strängt vetenskaplig forskning
och som sträckte sig till alla de grenar, som äro af betydelse för den
blifvande skogsvårdaren. Som ett erkännande för dessa hans
sträfvanden torde man få betrakta Riksdagens beslut att inrätta en extra
lärareplats, till hvilken af K. Domänstyrelsen öfverfördes entomologi, jaktzoologi
och skjutkonst. Från och med hösten 1901. då denna lärareplats besattes,
kunde Nilsson helt ägna sig åt sitt hufvudfack. Tyvärr blef denna tid
allt för kort. Det oaktadt har hans lärareverksamhet haft en stor
betydelse. ty flera generationer unga blifvande skogsmän ingaf han aktning
och vördnad för det trogna, samvetsgranna forskningsarbetet. Härmed
har han lagt en af de viktigaste grunderna för utvecklandet af landets
skogsvård.
Såsom lärare vid Skogsinstitutet fördes Nilsson in på för honom nya
forskningsområden. Under 1880-talet pånyttföddes i vårt land
växtgeografien, som allt sedan Wahlenbergs tid legat nere. Den moderna
växtsamhällesläran slog då igenom, först och främst genom R. Hults studier
och forskningar. Med de synpunkter, som växtfysionomiken infört,
började Nilsson studera skogarna i olika delar af landet. Till alla Sveriges
landskap sträckte han sina färder, dels med anslag från K.
Domänstyrelsen, dels på egen bekostnad. Resultaten af sina studier liar han
nedlagt i en serie uppsatser, publicerade i Tidskrift för Skogshushållning
och i Botaniska Notiser. Det torde ej ligga någon öfverdrift i det
påståendet, att han i dessa fört växtfysionomiken så långt som den
öfverhufvud torde kunna nå utan några mera ingående biologiska studier.
Framställningen utmärkes oftast af stor reda och klarhet. Särskildt torde
hans arbete Några drag ur de svenska växtsamhällenas
utvecklingshistoria- få anses som ett litet mästerverk, framför allt det kapitel, som
behandlar klippsamhällenas utveckling. I sitt tillsammans med K. G. G.
Norling utgifna arbete »Skogsundersökningar i Norrland och Dalarne gaf
han en på fleråriga studier grundad framställning af barrskogsregionens
skogstyper, deras utvecklingshistoria och skogseldarnas betydelse
härutinnan. I den praktiska skogsvården ha dessa undersökningar tyvärr ej fått
samma erkännande som Lundströms samtidigt utgifna arbete »Om våra
skogar och skogsfrågorna». Detta torde till en del hero därpå, att
Nilsson i allmänhet var en mera tillbakadragen forskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
