Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Botaniska sektionen af naturvetenskapliga studentsällskapet
i Uppsala.
Den 5 februari 1907.
Lektor H. \Y. Arnell redogjorde för några resultat af de
undersökningar. som af honom och C. Jensen utförts öfver
lefvermossvegetatio-nen i Sarekomrädet i Lule lappmark under år 1902. Inom området,
som är beläget ofvan barrskogsgränsen, hade ett hundratal
lefvermoss-arter anträfTats. För vetenskapen nya äro: Martinellia lapponica, M.
sarekensis. M. obscura. Marsupella Bocckii (Aust.) var. incrassata och
Jun-germania quinquedentata ilcds. var. tenuis.
För Sverige första gängen påvisade äro dessutom följande: Peltolepis
si-birica Lindb., Sauleria alpina X. B. Xees, Odontoschisma Macounii Aust. i
Fnderw., Martinellia purpurascens Nees), M. hyperborea Jörg.), M.
palu-dosa K. Müll.), M. spitsbergensis Lindb., M. heh>etica Gottsche . M.
Kaurinii (Ryan), Jungermania Baueriana (Schiffn.), J Hinsteadii Kaalaas,
J. elongata Lindb., Marsupella aqaatica ( Nees), M. capillaris Lindb , Cesia
varians Lindb., Marchantia polymorpha L. var. alpestris Nees. Cephalozia
divaricata (Franc.) var. grimsutana (Jack) och C. bicuspidata (L.) var.
atra ARN. Flera andra äro af intresse, emedan förut mycket litet varit
kändt om deras utbredning i Sverige, sä t ex. Asterella Lindenbergiana.
Cephalozia striatula. Marsupella Sprucei. M. condensata. M. apiculata. M.
Boeckii, Cesia revoluta. Prasanthus suecicus.
Ofvan videgränsen aftager artantalet Sà ha i Sarekomrädet endast
34 arter blifvit funna i egentliga fjällregionen, däremot 78 arter i
videregionen. Pä de svenska högfjällen spela lefvermossorna genom sin
in-dividmängd en viktigare roll än i låglandet, hvilket sammanhänger med
den rikligare tillgängen på fuktiga lokaler och af smältvatten öfversilade
sluttningar: härtill kommer den fuktighet, som i fjälltrakterna städse finnes
i den frusna jorden.
Af de rent alpina lefvermossorna fruktificera de flesta allmänt och
mänga ofta mycket rikligt, så t. ex. de alpina Marchantiaceerna. Cesia
varians. Prasanthus suecicus. Anthelia nivalis. Martinellia utiginosa.
Jungermania cordifolia. Cephalozia pleniceps o. s. v. I stort sedt fruktificera
hepaticae mycket rikligare på fjällen än i låglandet, om ock en och
annan sydlig art. såsom t. ex. Marchantia och Chomiocarpon. vid öfre
gränsen för sin utbredning blir steril.
Såsom en organisationstyp, som är särskildt lämpad för våra högfjäll,
framhölls Cesia-typen. som framträder tydligast utpräglad hos Cesia
co-rallioides. C. concinnata. Marsupella apiculata och M. condensata. Mossor
af denna typ äro trådsmala, skenbart dikotomiska med jämnhöga och
uppräta skott: bladen äro tvåsidiga, starkt konkava, vanligen breda samt
ytterst tätt tegellagda: de växa i mycket täta mattor eller tufvor och äro
oftast mörkt rödbruna-svarta. Fullt utpräglade hepaticae af denna typ
äro ock Prasanthus. Cesia varians. Anthelia. Odontoschisma Macounii. O.
denudatum. Jungermania Binsteadii. Att Osia-typen är en högfjälls- och
arktisk) tvp framgår tydligt däraf att den i högfjällen antages i högre eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
