Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
giftiga alkaloiden hos dårrepet alstras af den där befintliga svampen,
i synnerhet som man eljest inom gräsens familj endast sällan
påträffar några giftiga ämnen.
Att konstatera om svampen var upphof till giftet hos Lolium visade
sig vara förenadt med vissa svårigheter, tv alla försök att renodla
svampen ur Lolium-frön misslyckades. Emellertid hade Guérin och Freeman
påvisat, att svampfria Lolium-frukter kunna påträffas. I vissa trakter
uppträda dessa mycket sällan (Prag, Strassburg), i andra relativt rikligt
(Cambridge, Uppsala . Vid Cambridge skattades de svampfria
Loliumfruk-terna af Freeman til! 20 procent. På material från Strassburgs
botaniska trädgård fann förf. först efter att ha snittat genom 578 frukter tvenne
svampfria sådana. Ett af dessa korn gaf upphof till en ny planta, hvars
alla frukter befunnos vara svampfria. Dennas afkomlingar liksom äfven
afkomlingar af svampfria frön från Cambridge visade sig under 4
generationer allt fortfarande fria från svampen. Genom jämförande kemisk
undersökning af extrakt på svampförande och svampfria korn lyckades
förf. nu fastställa, att den giftiga alkaloiden saknas i de svampfria fröna.
Därigenom är således bevisadt, att de giftiga egenskaperna hos
frukterna af Lolium temulentum härröra från den där befintliga
svampen.
De svampfria fröna skilja sig till det yttre icke fran de svampförande
lika litet som man finner någon yttre olikhet mellan svampförande och
svampfria Lo/ium-plantor. Bägge slagen sätta lika riklig frukt.
Påvisandet af svampen såsom upphof till giftet är icke utan en viss praktiskt betydelse.
Man liar nämligen funnit svamphyfer äfven i frukter af Lolium linicola,
italicum och perenne, ehuru ej på långt när så konstant som hos Lolium
temulentum. Af dessa äro som bekant Lolium italicum ocli perenne
viktiga fodergräs. Äfven om svampen hos dessa ej skulle vara samma art
som hos Lolium temulentum hvilket Nestler nyligen betviflat
föreligger dock möjligheten att äfven dessa Lolium-arter kunna blifva
skadliga, i synnerhet om svampen så småningom finge större utbredning
än som nu är fallet. Hos Lolium perenne liar Xestler uppskattat de
af svamp angripna kornen till 25 procent.
T. Vestergren.
Harald Lindberg: Finlands Hippuris-former. Meddel. af Soc. pro
Fauna el Flora Fennica, ti. 30. Helsingfors 1900.
I en grund hafsvik (Ingå, Nyland) förekommo Hippuris vulgaris och
Hippuris vulg. f. maritima växande på samma ställe. Däraf synes framgå,
att den senare ej kan anses blott som en ståndortsform af den förra i
likhet med den blott på förekomsten i rinnande vatten beroende
lokalformen fluviatilis. Detta antagande bestyrkes äfven af att formerna äga
olika geografisk utbredning, i det //. maritima är inskränkt till de
nordligaste delarna af Europa, Asien och Amerika. I Sverige är //. maritima
känd endast från östra kusten, sydligast i Östergötland. Orsaken till att
II. maritima eller, som den med sitt äldsta namn rättare bör heta,
Hippuris tetraphglla L. fil. (1781) blifvit oriktigt uppfattad, torde vara att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
