Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
också ha konstaterat, all äfven denna mutationsform liksom
depig-mentationerna förekommer hos lafvarna.
Det bör genast med styrka framhållas, att då man i litteraturen
kallar vissa förbandningsfenomen hos svamparna, närmast
hattsvamparna, för fasciationer, är det endast på grund af dessa
bild-ningsafvikelsers yttre morfologiska likhet med kärlväxternas
fasciationer, och att inga utvecklingshistoriska undersökningar äro gjorda,
som berättiga till denna identifiering. Hvad nu förbandningarna
hos en särskild svampgrupp, lafvarna, beträffar, skola vi i det
följande söka visa, att deras utvecklingshistoria, 0111 ock med viktiga
olikheter, i så mycket erbjuda analogier med kärlväxters
fasciationer, att de åtminstone tills vidare böra uppföras som sådana.
Om vi frånse från de utvecklingshistoriska olikheter, som
sammanhänga ined att de tillväxtzoner, där förbandningarna
grundläggas, i det ena fallet äro uppbyggda af hyfer, i det andra af
pa-renkymatiska celler, kommer den väsentligaste olikheten att betingas
af den starka roll, som den interkalära tillväxten spelar i lafvarnas
uppbyggningshistoria. Förbandningen af den normalt cylindriska
fanerogamstängeln grundlägges redan i växtpunkten, som i stället
för en kägla antar formen af en kam.’ De förbandningar hos
lafvarna, hvilka jag tolkar som fasciationer, uppkomma icke på detta
sätt. Hos såväl de cylindriska som dorsiventrala skotten hos
lafvarna beror skottets ytutsträckning till största delen af interkalär
tillväxt. Detta visar sig bland annat och tydligast i att de
förbandade partierna aldrig uppträda i själfva spetsarna af skottet, utan
ett godt stycke under desamma.
Den lafart med fascierade skott, vid hvilken jag först vill
uppehålla mig, är Alectoria ochroleuca (Ehrh.) Nyl. ß cincinnata (Fr.) Nyl.
De vanliga cylindriska 0,3—i mm. i diameter hållande skotten
af denna arf lia följande byggnad. Centrum upptages af en mycket
lakunös väfnad af ormlikt vridna, tjockväggiga hyfer, medullarlàgret.
Gonidiallagrets glesa alggrupper ligga i samma slags hyfväfnad.
Härefter vidtar med skarp gräns det mycket mäktiga kortikalskiktet,
som består af tjockväggiga, fast förenade longitudinellt sträckta
hyfer. Det yttre lagret, med undantag af ett nästan glasklart, tunnt
ytterskikt innehåller massor af ett gult färgämne. På en radie af
225 /i höll t. ex. medullarlagret 75, gonidiallagret 55, det inre
kortikalskiktet 65 och det yttre 30 /i. Växlingarna i skottets groflek
bero mest på medullarlagret.
1 A. Nestlek, Untersuchungen über Fasciationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
