Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
ningen regionalt, sa att det förbandade partiet synes liksom
uppbyggdt af skottbaser i ett belt skottsystem. Afsmalningen mot de
normalcylindriska axelpartierna gär mera successivt hos de
cylindriska fasciationerna, men tämligen hastigt hos de egentliga
för-bandningarna. Adventiva sidoskott äro sällsynta hos de förra; på
förbandningarna äro de vanligare. De utgå här hufvudsakligen och
då ej sällan i luxurierande mängd frän flankerna, mera sparsamt
från öfriga delar.
På biaxelsystemen äro fasciationerna icke så kraftiga och med
jämnare öfvergångar mellan de fascierade och normala
skottparti-erna. Ett plattadt. 1 mm. bredt, torderadt skott är afbildadt i fig. 5.
Sådana äro ej så sällsynta.
Af nu lämnade beskrifning torde framgå, att dessa fasciationer
och de med dem i samband stående företeelserna i skottens
utbildning erbjuda många analogier med fasciationsfenomenet hos
fanerogamerna, men med de olikheter, som betingas af spetstillväxtens
tillbakaträdande gentemot den interkalära. Liksom hos
fanerogamerna fasciationen ej inträder hos alla skott och ofta först, då dessa
nått en viss ålder samt i de flesta fall tydligast på
huf-vudstammen, uppträder hos Alectoria fascieringen
regionalt och starkast utpräglad hos den relativa hufvudaxeln.
Den oregelbundna förgrening, som hos fanerogamerna
uppkommer genom den kamformiga vegetationspunktens
klyfning, och den ökade skottproduktion, som blir en
följd af det ökade bladantalet, motsvaras hos Alectoria af
de förbandade skottpartiernas "Durchlöcherung» och den
rikliga adventivskottproduktionen. Äfven torsionsfenomen analoga
med fanerogamstängelns äro iakttagna.
Vi öfvergå nu till en liten utredning af den fascierade
Alectoria-formens systematiska valör och geografiska utbredning.
Ar 1890 namngafs den för första gången af W. Nylander som
Alectoria oexillifera n. subsp. i Kihi.man, Pflanzenbiologische Studien
aus Russ. Lappland, p. 133, hvilken funnit den på tundran vid
Orlow på Kola-halfön. Följande år lämnade Kihlman 1 Nylanders
diagnos, som lyder:
»A. ochroleuca (Ehrh.). — A. oexillifera Nyt., ii. subsp. Thallus
ochroleucus, inferius membranaceo-dilatatus, lacunoso-foveolatus et
plicato-rugosus, passim lævior, vexillis firmis. låtit, pollicarem vel
2 cm. et amplius adtingentibus, crassit. 0.5 mm., vel tenerioribus,
’ Flechten aus Köla. p. 48.
Fig. 5.
Alectoria vexiltifera
Nyl. Orlow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
