Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’267
vid tiden för kaffesändningarna kunde få se ända till 22,000
mulåsnor dagligen trafikera vägen mellan S. Paulos hufvudstad och
Santos. Nu äger staten ett vidt utgrenadt järnvägsnät, så att
transporten med djur i vanliga fall inskränker sig till några få km. till
närmaste järnvägsstation.
En fazendas omfång uppskattas alltid efter hur många tusental
kaffeträd den äger, och afkastningen beräknas i »arrobas», en
gammal portugisisk viktenhet, som numera afrundats till jämnt 15 kg.
På en säck (bal) kaffe går det fvra arrobas, alltså 60 kg. En
fa-zenda af betydenhet äger åtminstone 300,000—400,000 träd.
För plantager i godt stånd kan man i S. Paulo påräkna i medeltal
800—900 gram torra bönor per träd och år. (I staten Rio de Janeiro
med dess ogynnsammare klimat och mer uttröttade jord är
afkastningen betydligt mindre.) Denna siffra gäller dock endast
plantager, skötta enligt gammal slentrian, utan tillförande af
gödningsämnen. Flera försök visa, att med rationellare metoder, i
synnerhet användande af lämpliga gödningsämnen, produktionen med
fördel kan åtminstone fördubblas. Enstaka träd kunna ge ända till
20 kg. bönor under en längre tid åtminstone hvart annat eller
hvart tredje år. Mängden frukter, som åtgår till en arroba färdigt
kaffe, växlar naturligtvis mycket efter olika år, årstider och
kaffesorter. 100 liter frukter för hvarje arroba bönor torde vara ett
något så när riktigt medeltal.
Tillgripandet af vetenskapliga metoder för en intensiv kaffekultur
blir numera en tvingande nödvändighet. I den gamla goda tiden
öfvergaf man helt lugnt sin cafesal, när den började minska i
afkastning, och tog upp en ny. Odlingen var, kan man säga,
nomadiserande. Nu går ej detta längre. Den goda jorden i de nutida
kaffedistrikten är redan upptagen, och kulturen liar framskridit så
långt mot det inre, att man snart nått gränsen för
exportmöjligheten, åtminstone under nuvarande förhållanden. Man måste
därför vända sin uppmärksamhet åt att vidmakthålla jordens
fruktbarhet och förlänga trädens produktiva ålder samt att på samma mark
kunna ersätta de utdöende planteringarna med nya.
1 Dafert, »Erfahrungen», S. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
