Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’318
lanceolatis obtusiusculis—subacutis, intimis paucis, margine ±
vi-rescentibus, subulatis, omnibus apice ± piceo leviter comosis,
glandulis longis et medioeribus gracilibus, densiusculis obtectis, lloccis
in marginibus (præsertim in squ. ext.) inferne densiusculis superne
sparsis, cæterum in dorso parcis vestitis.
Calatliiiim sat læte luteum, 40—45 mm. latum. Ligulæ breviter
denlatæ. Stylus livescens, fusco-hispidulus.
Denna form erinrar såväl om H. prævarianum K. Joh. som om
H. diminuens Norrl. och H. obtextum Dahlst. och är utan tvifvel
nära besläktad med dem. Från den förra, hvilken den mest liknar
till bladens mörka färg, är den bland annat skild genom längre
och glesare glandier samt längre och gröfre holkar med mera mot
basen samlad ludd. Till holkarnas allmänna beklädnad är den
ytterst lik H. diminuens, men holkarna äro gröfre och något längre
och fjällen bredare. Från typiska, korttandade exemplar af den
senare skiljes den lätt genom de långa basaltänderna, de bredare
bladen, hvilka ofta hafva mer eller mindre bakåtriktade baständer
och äro tunnare, ljusare till färgen och rikligare hårklädda, men i
nordliga trakter förekomma dock former af//, diminuens, hvilkas blad
äro djupare tandade och bredare. 1 detta fall synes emellertid
alltid holkarnas storlek vara en konstant skillnad. Utan tvifvel är
H. decurrentidens en i sen tid ur H. diminuens utbildad nordlig
form. Från H. obtextum, hvilken närvarande form mycket liknar
till bladens form och tandning, skiljes den lä It genom mörkare
bladfärg, mörkare och gröfre holkar med betydligt svagare ludd i
fjällens kanter, hvilket dessutom ej går så långt upp mot spetsarna
och där utbreder sig mot fjällets rygg. Till stjälkbladets tandning
och form, isynnerhet med afseende p\ de långa sylhvassa utåt- eller
bakåtriktade basaltänderna, erinrar den ej obetydligt om H.
Nord-landeri K. Joh., som dock lätt skiljes genom de mörka korta håren
bland holkfjällens glandier.
Den under namn af H. farreilimbatum urskilda formen har, sedan
rikare material ställts till mitt förfogande, visat sig vara en
ståndortsform, skild endast genom mera nedlöpande bladbas och kortare
basaltänder.
Sverige: Torne Lappm., Abisko (M. Sondén, C. F. Sundberg),
Nuoljafjället (M. Sondén);
Norge: Tromsö (A. Notö, G. Peters); Nordreisen, Sörkjosen m.
fl. st. (G. Peters).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
