Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’322
eller genom lokala klimatförändringar o. s. v. l)e nybildade arterna
blifva så begränsade inom hvart och ett af de mindre, af dem
bebodda områdena, d. v. s. de äro endemiska. Och när deras
respektive utbredningsområden utesluta hvarandra, plägar man äfven kalla
dem vikarierande arter.
Men när det gäller växter med ytterst ringa utbredning blir
ende-mismen med hittills rådande teorier om anpassning och selektion
såsom artbildande faktorer betydligt mera svårförklarlig. Ty skulle
dessa växter verkligen vara anpassade för yttre förhållanden, som
endast verkade inom så snäfva gränser som dessa endemiska arter
förekomma inom? Detta vore i många fall helt enkelt otänkbart.
Man kunde då kanske ofta få en antaglig förklaring i själfva
växtområdets och florans utvecklingshistoria, i det att de yttre
lefnadsförhållandena för en ursprungligen mycket utbredd art under
jordens vidare utveckling blott bibehållit sig oförändrade inom en mycket
inskränkt areal och härigenom har växtens utbredningsområde, i
forna tider kanske vidsträckt, nu inskränkts till en obetydlighet.
En sådan växt är då ett exempel på en s. k. reliktendemism.
Otvifvelaktigt får på detta sätt många växtarters isolerade förekomst sin
naturliga förklaring i llorområdets forna utvecklingshistoria. Men
härmed är naturligen ej all endemism förklarad. I många fall
äten sådan fordomtima, på grund af förändrade klimatiska eller andra
förhållanden vidsträcktare utbredning med säkerhet icke påvisad
eller ens tänkbar. Så är t. ex. endemism säkert iakttagen inom
många tropiska florområden, där otvifvelaktigt inga klimatväxlingar
eller andra förändringar inom ofantliga tidrymder ägt rum. Hur skall
nu endemismen få sin förklaring där?
Det är ett bidrag till besvarandet af dessa frågor som
direktören för den botaniska trädgården i Peradeniya Dr. Willis lämnat
genom sina undersökningar öfver vegetationen å berget Kitigala på
Ceylon och hvilka offentliggjorts i ofvan citerade publikationer.
Ceylons llora utmärker sig i sin helhet betraktad för en mycket
stor procent endemiska arter, nämligen nära 30 % eller omkr. 800
på 3,000 arter.1 Detta kan icke gärna tillskrifvas en ofullständig
kännedom om vegetationen, ty så pass floristiskt utforskad i sina
hufvuddrag är dock icke blott Ceylon utan äfven grannområdena
(Svdindien och malajiska arkepilagen), att denna endemism icke kan
tillskrifvas bristande kännedom om arternas verkliga utbredningiöfrigt.
1 Se Trimen, Ön the Flora of Cevlon, Journal of Botany, vol. 24 (London 1886)
sid. 328!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
