Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’394
Spergula arvensis och Juncus bufonius var flytförmågan = 0, hos
Galeopsis bifida och Polggonum lapathifolium bättre samt hos
Potentilla anserina mycket god. Märkas bör emellertid, att små frön,
sådana som hos Spergula eller Juncus, simma på vattnet ända till
dess de blifvit vätta; dessutom kunna de följa med tången eller
andra föremål.
Intresset med denna obetydliga undersökning ligger egentligen i
det öde, som, efter hvad jag fann, redan samma höst öfvergick
tång-bäddarna b och c, ett öde som regelbundet bör drabba platser af
deras beskaffenhet. Redan den 11/8, då originalet till bild 1 togs,
hade högt vatten i förening med böljslag åstadkommit en förändring
i förhållandena. Rädden c var fullständigt derangerad och täckt af
nyuppkastad Zostera marina, och äfven b var betydligt skadad af
tång och sand. 1 slutet af augusti var platsen fullkomligt
oigenkännlig. En del af de annuella arterna hade väl då hunnit
fullständiga sin utveckling och sprida sina frön. Men hela skaran af
perenna, som jag anträffade såsom späda, delvis mycket ömtåliga
plantor, voro med största sannolikhet dömda till undergång. Vore
ej så fallet, borde jag väl funnit en hel del öfverlefvande från
föregående år nu fanns ju af perenna plantor, äldre än 1 år, endast
Triticum repens, Potentilla anserina samt ett par andra arter, som
ofvan diskuterats.
Det synes mig, som om förhållandena å lokalerna b och c skulle
kunna berättiga till några slutsatser af allmännare art beträffande
effektiviteten af vattenspridningen.
Hvarje höst föras frukter och frön af strandväxter i stor mängd
ut i vattnet. Men vi kunna väl antaga, alt minst lika många
spridas i moderplantans omedelbara närhet eller sköljas upp på stranden
ett stycke. Af dem som föras ut och bort till andra stränder är
det återigen endast en del, kanske en ringa procent, som hamnar
å sådana platser, där groningsmöjligheter finnas, och icke ens då
gro alla frön af en art, om ej dess groningsprocent är lika med
100. Såsom vi ha sett af det föregående, är afståndet från vattnet
af stor betydelse för utvecklingsmöjligheterna. Endast de annuella
arierna äro mer eller mindre oberoende häraf; under sommaren
med dess lägre vattenstånd och lugnare väder hinna de väl ofta
genomgå hela sin utveckling och kunna lämna efter sig frön på
platsen. Men med öfriga arter är det klent beställdt — de hinna
nätt och jämnt påbörja sin utveckling, förrän de finna sig
uppryckta med rötterna och begralda bland sand ocli tång. Endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
