Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’420
Professor G. Lagerheim höll föredrag om »ultramikroskopet», därvid
demonstrerande ett dylikt tillhörande Stockholms högskola.
Professor V. Wittrock höll ett meddelande om och förevisade för
sällskapet en del nyutskilda former af Hedera helix.
Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet
i Uppsala.
Den 17 september 1907.
Professor o. Juel demonstrerade en samling mikroskopiska preparat
af fossila växter.
Den 1 oktober 1907.
Lektor H. W. Arnell lämnade några meddelanden om följande
mossor, af hvilka de tre första härmed för första gången angifvas för Sverige:
1) Mollia Wimmeriana (Sendtn.) Lindh., som af föredraganden och
apotekaren C. Jensen den 19 juli detta år blifvit insamlad på Areskutan.
Den förekom där rikligt fruktbärande på jord i Lillskutans björklider.
Denna art står mycket nära den sydliga Mollia viridala, från hvilken den
dock lätt skiljes förutom genom sin alpina förekomst äfven genom
blomställningen, som kan växla polygam, men dock vanligast är paroik.
2) Aongstroemia longipes (Somf.) Br. eur., hvilken sällsynta mossa af
apotekaren J. Persson påträffats äfven i Sverige, nämligen flerestädes i
.Mora socken i Dalarna (så t. ex. på en vägkant vid Utmeland och
fruktbärande i en sandgrop vid Hemulå kvarn) och i Hede socken i
Härjedalen, på sista stället i sällskap med Scalia Hookeri.
3) Polgtriehiim gracile Dicks. var. anomalum (Milde) Hag., funnen af
föredraganden vid Storåns utlopp i Ockesjön och på strandängar nära
Ristafallet i Jämtland samt af apotekaren C. Jensen i Sarekområdet i Lule
Lappmark. Denna mossa är en extrem, på tidtals öfversvämmade ställen
förekommande form, som skiljer sig från hufvudformen genom de
mycket tunnare bladen, hvilkas celler äro omkring dubbelt större och
tunnväggiga, och genom de färre bladlamellerna, blott omkring 20 på hvarje
blad, inedan deras antal hos hufvudformen är omkring 40. Hos en vid
Storsjö kyrkby i Härjedalen insamlad öfvergångsform äro de äldre
skottens blad fullt normala, årsskottens blad däremot som hos varieteten.
4) Scalia Hookeri (Lyell) B. Gr., i Sverige förut känd endast från ett
ställe, Hessleholm i Skåne,1 har under de senare åren af apotekaren C.
Jensen påträffats flerestädes, öfverallt dock blott sparsamt, i södra Sverige,
nämligen: Uppland, Dalarö; Dalarna, Domnarfvet på sidorna af
Carex-tufvor på Dalälfvens strand, Mora på vägkanter och på Orsasjöns strand;
Härjedalen, Sveg vid Prästbäcken, Lillherrdal och Hede; Småland, Tranås.
1’å sistnämnda ställe anträffades den under sistlidne september månad på
en skogsstig, insprängd i en tät mossmatta af Cephalozia bicuspidata,
Pellia sp., Pohlia nutans, P. annotina, Stereodon arcuatiis o. s. v , en för
denna art ovanlig växtlokal; vanligen förekommer den på fuktig och lucker
sandjord, på hvilken annan mossväxtlighet saknas eller är mycket sparsam.
1 Se Iiot. Not. 1882, s. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
