Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’434
betydlig växling. Äfven 0111 arterna i sina typiska former äro väl skilda,
blir dock artbegränsningen svår på grund af talrika öfvergångsformer.
Därtill kommer, att arterna i allmänhet ej utesluta hvarandra i fråga om
sin geografiska utbredning.
Gruppen Helianthemum montanum Vis. har en vidsträckt utbredning
öfver nästan hela Europa med undantag af Portugal, Belgien,
Nederländerna, norra delarna af Storbritannien, Tyskland och Ryssland samt den
skandinaviska halföns fastland. Dessutom är gruppen representerad i
Mindre Asien, Armenien och Kaukasusländerna. Förekomsten på Oland
är således — som bekant — särdeles isolerad. En uppgift hos Grosser
1. c. att Helianthemum oelandicum skulle förekomma på Spetsbergen (leg.
Ricks), torde med skäl kunna betraktas som apokryfisk.
Alla hithörande arter synas vara bundna vid kalkhaltig grund.
Helianthemum oelandicum (L.) Willd., hvilken nu mest intresserar oss,
anses af författaren direkt härstamma från II. canum (L.) Baumg., en
art, som ej skulle förekomma i vårt land. Den förra betraktas som ein
in Anpassung an das nordische Klima verkahlter Descendent» af den
senare. Åsikten om vår nordiska arts härstamning förefaller mycket trolig,
men att förlusten af håren skulle kunna betraktas som en tillpassning
till ett nordiskt klimat, torde återstå för förf. att bevisa.
Den sydliga Ölands-formen canescens Hartm., utmärkt genom pa
undersidan filtludna blad och senare blomningstid, betraktas af förf. som den
ursprungliga formen, frän hvilken den glattare formen härstammar. Vid
granskning af ett rikhaltigt herbariematerial har förf. funnit alla öfvergångar
emellan dem båda. De svenska författarnes uppgift att formen canescens
skulle blomma senare (i slutet af juli och i augusti; den ej filtludna
formen blommar i juni) betraktar han med en viss misstro. »Ein
derartiger durchgreifender Unterschied scheint mir in Anbetracht der
bestehenden kontinuierlichen Uebergangsreihen und des Umstandes, dass
sich kaum ein glaubwürdiger Grund für das Zustandekommen einer
derartigen Differenzierung finden hesse, wenig wahrscheinlich.» Här borde
förf. haft större skäl att tänka på det nordiska klimatet. Tv en sydlig
växt, som denna, hvilken blommar i ett nordligt klimat, torde ha större
utsikt att erhålla den för frömognaden nödiga värmemängden, om den
blommar redan i juni, än 0111 den uppskjuter med blomningen till
augusti. En annan rätt trovärdig orsak till att en tidigt blommande form
utbildat sig. torde vara den, alt alfvarmarken, på hvilken II. oelandicum
växer, fram på sommaren blir mycket torr, hvarför det torde vara af en
viss betydelse för växten att medhinna blomningen, innan torkan blir
alltför svår. Huruvida den sentblommande formen canescens förekommer
på något fuktigare mark eller åtminstone en mindre utpräglad
alfvar-mark än den andra, är mig emellertid obekant.
Helianthemum oelandicum (L.) Baumg. uppdelar förf. i följande former:
1. f. canescens Hartm.: folia subtus leviter cano-tomentosa, supra
vi-ridia, sparse strigoso-pilosa vel prope glabra.
Det är denna form som blifvit kallad H. marifolium Miller, H canum iL.)
2. f. praecox Fries: folia utrinquë viridia, pius minus praecipue
martine nervoque mediano strigoso-pilosa vel omnino glabra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
