Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
förekommo äfven individ med ljusare blå fläckar (fig. 2). Möjligen
äro dessa bastarder af den förra och den rent hvitblommiga for-
men. Det blåa anthocyanet är ej inskränkt till kalkbladen, utan
framträder äfven starkt på svepebladens nerver, som äro violetta,
och ännu mer på deras blåvioletta skaft. Ofta är hela undersidan
af svepebladen och jordbladen violett anlupen.
En mer eller mindre stark rödaktig färgning af hvitsippans blom-
mor, särdeles på utsidan och under postflorationen, är ju mycket
vanlig. Former med på insidan röda blommor ha erhållit olika
namn: rosea Peterm. (blommor rosenröda), purpurea DC. (blommor
purpurröda), rubra Pritz.; någon skarp skillnad mellan dessa for-
mer inbördes och från den hvitblommiga formen synes ej finnas.
En röd form med smalflikade kalkblad är schizantha C. A. WESTER-
LUND (p. 143), funnen vid Kalmar. Enligt JaconascH (p. 38) är
purpurea en form, som uppkommer på grund af låg temperatur i
marken eller luften, och HOFFMANN (p. 279) hade förut iakttagit, att
ett exemplar med: purpurröda blommor, som inplanterats i kruka
och öfvervintrats i kallhus, följande år frambragte 8 blommor, som
samtliga voro rent hvita. I Gardeners Chronicle XIX, 1883, p. 532
meddelar C. C. WOLLEY Dop, att var. purpurea vid kultur endast
lämnar hvita blommor. Äfven Pruur (p. 20—26) har af sina ob-
servationer dragit den slutsatsen, att den röda hvitsippan endast är
en »Standortsform». Att på dessa grunder degradera de röda hvit-
sipporna till simpla ståndortsmodifikationer vore kanske förhastadt,
ty möjligt är ju, att en konstant rödblommig varietet finnes (en sådan
är kanske f. bosniaca BEck (p. 67), jfr ScHoLz, p. 155).
Bättre skild från hufvudformen anses var. coeruiea DC. vara,
med hvilken var. cyanopis torde kunna närmast jämföras. Utför-
liga meddelanden om denna äro publicerade af ASCHERSON och
PrRAHL (p. 232) och ASCHERSON (p. XVII). Denna vackra form är
sällsynt, endast funnen på spridda ställen i Frankrike, England,
Holland, Belgien och Tyskland (med öfvervägande västlig utbred-
ning). Den oss närmast belägna lokalen är Flensburg. Denna form
har tydligen en utprägladt västlig utbredning och finnes kanske
äfven i Norge. Kalkbladens färg är än djupt azurblå som hos blå-
sippan, än violettblä, ungefär som hos Pulsatilla patens, än ljusblå
som hos Viola Riviniana. På baksidan äro kalkbladen oftast blä-
aktigt hvita, men äfven ofta, såsom hos hufvudformen, rödaktigt
anlupna. Stängel, blad och isynnerhet svepebladen äro äfven
hos formen med djupblåa blommor mer eller mindre rödaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
