Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
anlupna. I nordvästra Frankrike synes den utan gräns öfvergå i
den: hvitblommiga . formen (PICQUENARD, p. 220). En motsvarande,
likaledes mycket sällsynt bläblommig (och mycket. storväxt) form,
var. oregana (Gray) Robins. af A. nemorosa subspec. americana (L.)
mbr., finnes i västra Nord-Amerika. Knappast skild fran var. coe-
rulea synes den engelska A. Robinsoniana vara (ASCHERSON und
PRAHL, p. 235, REGEL, p. 225). HILDEBRAND (p.. 303), som beskrif-
vit en bastard mellan denna och typisk A. nemorosa, säger, att den
afviker fran den sistnämnda, utom genom blommornas bla färg,
genom bladens mörkare gröna färg, smalare bladflikar, starkare
hårighet, mörkare gula ståndarknappar, i spetsen urnupna kalkblad
och senare blomningstid. Af A. nemorosa finnas äfven former med
urnupna kalkblad, t. ex. en särdeles vacker rödblommig form, som
H. DAHLSTEDT tagit 1914 i Jämtl., Ånn, Herrån i björkskog (Riks-
mus. herb.). I motsats till. purpurea säges coerulea hålla färgen vid
kultur. Fran. coerulea afviker cyanopis endast däri, att den blå
färgen 4r lokaliserad till kalkbladens bas.
: Gulblommiga hvitsippor (ej att förväxla med A. nemorosa x A.
ranunculoides) synas vara sällsynta. C. G. WESTERLUND (p. 27) har
uppställt en :f. flavescens, funnen vid Köpmanberget 1 Hälsingland,
med »kalkblad på båda sidor nästan helt svafvelgula; färgen starkast
i kanten och småningom aftagande inåt samt i midten öfvergående i
nästan hvitt». En storblommig form med gräddfärgade blommor
har jag funnit på Runmarö i Stockholms skärgård.
Här och där träffar man hvitsippor med på utsidan mer eller
mindre grönaktiga blommor; särskildt synes detta vara ej ovanligt
hos småblommiga: exemplar, såsom hos honplantor (se äfven WARNS-
TORF, p. 16). Honplantor, med. smärre blommor än de tvåkönade
plantornas, omnämnas redan 1832 af HARTMAN (p. 150) och be-
skrefvos sedan af PRITZEL (p. 654) som f. monoica och af Hua
(p. 255) som var. anandra. Honplantan af en dioik växt kan
naturligtvis ej betraktas som en särskild varietet. Om utbredningen
af hvitsippans gynodiecism är föga bekant. C. G. WESTERLUND
(p. 28) fann honplantor, vanligen sparsamt, flerstädes i Hälsingland,
i Stockholms Högskolas herbarium ligga exemplar från Stockh.,
Drottningholm (leg. B. LAGERWALL), Värmdö (Fogelbro och Malma
leg. W. NETZEL), Karlberg (leg. G. LAGERHEIM) och Upl., Rosers-
berg (leg. W. NETzEL); i Riksmuseets herbarium finnas exemplar
från Blek., Berntorp (leg. B. A. SÖDERSTRÖM), Sdm., Tveta s:n (leg.
O. HacsrRÓw) och Jdmil., Storlien (leg. M. Sonnen). I allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
