Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
vik i Undenäs. Da jag i medio af juni 1914 besökte Granvik, fick jag
al hr KJELLGREN anvisning på växtstället för denna högst ovanliga
och i Västergötland veterligen aldrig förut anträffade orkidé. Den
växer i en hagmark vid Hyttehamn mellan Granvik och Bölet helt
nära Vettern. Vid mitt besök hade växten ännu ej gått i blom-
ning, hvarför jag återvände till platsen en vecka senare, då på en
yta af 10 A 15 kvadratmeter sex individ anträffades, alla blom-
mande. Fem af dem lämnades orörda, men det sjätte medtogs och
har sedermera öfverlämnats till Riksmuséets samlingar. Förekom-
sten af Cephalanthera rubra härstädes är ju nog så märklig. Som
bekant förekommer växten i östra Sverige, nämligen på Gottland, i
östra Småland, Östergötland, Södermanland och Upland. 1 västra
Sverige finnes en enda, isolerad lokal, känd sedan 1854, nämligen
Lilla Bräcke i Ånimskog å Dalsland, hvarest den dock enligt HART-
MANS flora, 12:te uppl. för flera årtionden sedan lär ha utgått. Från
mellersta Sverige föreligger icke något enda kändt växtställe för C.
rubra mer än detta från Granvik.
Tacksammare att undersöka än skogarne och hagmarkerna äro
otvifvelaktigt vattendragen. Bland de större af dessa erbjuda Vet-
tern, Viken och Bottensjön det största intresset, hvaremot Undens
steniga stränder merendels uppvisa en högst fattig och enformig
flora. Särskild uppmärksamhet förtjäna många småsjöar och sump-
marker. Här träffar man främst en stor mängd halfgräs, visser-
ligen dock ej i regeln tillhörande mera ovanliga typer. Bland för-
härskande Carex-arter må framhållas: C. lasiocarpa, C. limosa. C.
irrigua, C. panicea, C. Oederi, C. Goodenoughii, C. stricta, C. canes-
cens, C. pauciflora; mindre allmänna äro t. ex. C. elongata, C. chor-
dorrhiza och C. leretiuscula. Carex disticha och C. acuta äro mycket
sällsynta och C. ccespitosa synes fullständigt saknas. Uteslutande
på Vetterns sandstränder växer C. arenaria och likaledes endast i
grannskapet af samma sjö träffar man C. glauca. Af de båda
Rhynchospora-arterna är Rh. alba vanligare än Rh. fusca, hvilken
senare dock är antecknad från 16 olika lokaler (se kartan 11).
Alla landskapets 5 Eriophorum-arter finnas inom området; bland
dessa är afgjordt E. vaginatum den vanligaste såsom varande en af
mossarnes karaktärsväxter; spridda öfver området uppträda här och
där E. latifolium och E. alpinum, medan E. gracile, som af mig
iakttagits blott på ett mindre antal platser, uppenbarligen är den
sällsyntaste arten. Släktet Scirpus är representeradt af 9 arter, af
hvilka S. lacustris och S. palustris gifvetvis äro de vanligaste; äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
