Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
ju den à underlaget ’erhållna spormassan visa en skarp bild af
svampens undersida, så att man å denna bild kunde exakt afläsa
-lamellernas antal och längd, porernas antal, form, storlek och in-
bördes afstånd etc. Men äfven om uppsamlandet försiggår i ett
rum med slutna dörrar och fönster, där alltså praktiskt taget vind-
stilla råder, så blir den erhállna bilden ändock oskarp. Endast de
delar af svampens undersida, som äro i omedelbar eller nästan
omedelbar kontakt med underlaget, afteckna sig skarpt. De delar
däremot, som icke ligga någorlunda tätt intill underlaget, bli sud-
diga, äfven om afståndet endast är några få millimeter, och ju större
afståndet är, desto otydligare blir bilden, så att man slutligen icke
alls kan urskilja lamellerna eller porerna eller taggarna från hvar-
andra. Att detta måste bero på för oss omärkbara luftrörelser och
icke på någon sporernas egenskap att vid fallandet liksom utslungas
från svampen, bevisas däraf, att bildens skärpa ökas, om man
öfvertäcker svampen med ett fat eller en skål och sålunda inne-
stänger den svampen omgifvande luften i ett trångt rum, där möj-
ligheten till uppkomsten af luftrörelser är väsentligt mindre.
Då vi alltså af erfarenhet veta, att svampsporerna äro ytterligt
känsliga för äfven de svagaste luftströmmar, torde det icke fordras
någon Ööfverdrifvet stark fantasi för att fatta att de äfven i sken-
bart lugnt väder kunna lyftas några centimeter eller decimeter
uppåt och hållas sväfvande i luften någon tid, innan de åter lång-
samt sänka sig. Men medgifva vi detta, så synes det vara alldeles
onödigt att tillgripa konidieteorien för att förklara förhandenvaron
på hattsvamparnas ófversida af sporer, som in i de minsta detaljer
likna dem som alstras på hymeniet å hattens undersida.
Men om sporerna äro så lätta och lättrörliga och om det ifråga-
varande pulvret å svampens öfversida består af uppifrån fritt ned-
fallna sporer, huru kommer det sig då att detta pulver icke bort-
blåses af vinden?
Ja, detta tilltror jag mig icke att till fullo förklara. Hvad vi
veta är att lefvande svampsporer envist häfta vid: det föremål,
hvarmed de komma i beröring. Om man strör aska eller annat
torrt pulver på en torr glasplät, så kan man lätt bortblåsa pulvret,
men uppfångar man det från en svamp fallande fröstoftet å samma
plåt, så är man icke i stånd att aflägsna det genom blåsning.
Undersöker man med mikroskopet svampsporer, uppslammade i
en droppe vatten, kan man ofta se, att de äro omgifna af ett mer
eller mindre tydligt gelatinöst hölje. Möjligen är spormembranen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
