Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bop. 10, H. 3.
EN KALEDONISK FYTOPLANKTONFORMATION
AF
EINAR TEILING
Preliminärt meddelande.
En växtgeografisk sammanställning af de nu vunna resultaten af
fytoplanktonundersökningarna i Europas färskvatten visar, att säväl
i fräga om floran som vegetationen fyra växtgeografiska omräden
kunna urskiljas; det arktiska, Nord- och -Västeuropas, det baltiska
samt Alpernas område. Dessa områden ha blifvit urskiljda af
WESENBERG-LUND (1908) med hänsyn till både fyto- och zooplankton,
men gälla äfven i stort sett för fytoplankton enbart, åtminstone för
närvarande. Det är dock sannolikt, att en distinktion ur algologisk
synpunkt i en framtid skall ge andra gränser eller rent af andra
områden, särskildt med tanke på att fytoplankton är mer känsligt
för vattnets kemi, under det att zooplankton mer bestämmes af
fysiska, t. ex. termiska förhållanden, vidare att de olika områdena
ej äro likformigt behandlade i floristiskt och faunistiskt afseende.
Det är angående karaktären af ofvan nämnda områden, speciellt
Nord- och -Västeuropas samt det baltiska, samt gränserna mellan
dem, som jag här ämnar framlägga några synpunkter till diskussion
med fytoplankton som grundval. |
I detta afseende torde väl Nord- och -Västeuropa och det baltiska
området vara de bäst undersökta, och det är just dessa områden,
som uppvisa de största skiljaktigheterna. Såsom typ för det förra
kan tagas Storbritannien, hvars fytoplankton särskildt genom W.
och G. S. West är väl studeradt. Dess sjöar karaktäriseras af
ett kvantitativt ringa men kvalitativt mycket rikt fytoplankton,
isynnerhet ett mycket stort antal desmidiéer och protococcoidéer,
en moderat diatoméflora och mindre betydelsefull myxofycé- och
flagellatflora. W. och G. S. West (1909) upptaga ej min-
dre än 624 planktonformer för Brittiska öarna, däraf 46 % äro des-
midiéer, de gröna algerna inalles uppgå till 65 %. Naturligtvis äro
ej alla dessa obligatoriska planktonformer utan förekomma annars i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
