Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
nosemasjukdomen. Majsjukan är, fortfarande enligt ZANDER, att be-
trakta som en följdsjukdom af nosemasjukdomen, om icke direkt så
indirekt framkallad af Nosema apis. För denna sin åsikt, som saknar
hvarje spår af experimentell beviskraft, har Zanprr fått uppbära en
mer eller mindre skarp kritik af Baur (3), Hern (13), Maazen (18, 19)
m. fl. Praktiska biodlare ha jämväl funnit teorien oförenlig med
sina iakttagelser (se exempelvis Horm 15).
Om sålunda ZANDER genom sin teori icke kommit sanningen när-
mare med afseende på majsjukans etiologi, har han dock i sina
undersökningar visat ohållbarheten af sådana påståenden som dessa,
att förorenadt vatten, pollen från vissa växter e. d. skulle ge upphof
till sjukdomen. Härmed har han emellertid icke bragt ur världen
den uppfattningen, att sjukdomen är en förgiftning. Sjukdomssymp-
tomerna äro alltför tydliga för att detta skulle kunna bestridas.
Vad som i första hand framkallar förgiftningen, har emellertid varit
en öppen fråga, alltsedan det blef klart, att förorenadt vatten, pollen
o. d. icke kunde sättas i etiologiskt sammanhang med sjukdomen.
Den, som sett verkningarna af utfodringsförsök med patogena
mögelsvampar på exempelvis kaniner eller marsvin, blir slagen af
de symptomatiska likheterna mellan denna mögelsvampsförgiftning,
experimentellt inducerad, och majsjukan hos bin. Djuret blir först
onaturligt lifligt. Sedan följer ett stadium af stark depression. Mat-
lusten försvagas, temperaturen sjunker, och djuret stapplar fram på
ostadiga ben. Till slut orkar det icke hålla sig uppe längre; om det
lyckas resa sig, släpar det bakdelen, som tydligen är förlamad,
faller gång på gång på sidan, kastar hufvudet bakåt och flåsar
hörbart. En medelstor dosis af Aspergillus fumigatus dödar en kanin,
vägande 270 gr. inom 48 timmar, (se härom Turksson, 24). Vid
företagen autopsi visar det sig, att de sålunda förgiftade försöks-
djurer hafva magsäcken och groftarmen starkt uppsvällda och full-
proppade af osmält foder. Äfven urinblåsan är abnormt uppsvälld.
Som Gosıo (12) och efter honom ArsBreRe och Brack (1, 2) hafva
visat, beror detta sjukdomstillstånd på i mögelsvamparna förefint-
liga fenolämnen, hvilka verka förlamande på nervsystemet. Det
lyckades de sistnämnda forskarna att från utsöndringsprodukterna
af Penicillium puberulum och P. stoloniferum kemiskt isolera tvenne
nva fenolsyror, peniciliumsyra och mycofenolsyra, af hvilka den
förra visade sig i hög grad toxisk. Typisk fenolfórgiftning resulte-
rade vid injektion af denna syra i kaniner, marsvin, hundar, móss
och grodor, hvarvid fórlamningen visade samma karaktär som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
