Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
afdelning, Reınkes »Zone», som vid hvarje lågt vattenstånd ligger
torr, och dess undre, sammanslagen med andra bältet. Men sedan
glida olikheterna i jämna kurvor från bälte till bälte, i motsats till
denna tydliga diskordans, som just. visar att här går en tydlig
regiongräns fram.
Helt visst skall det i en framtid visa sig nyttigt, kanske nödvän-
digt, att uppdela sublitoralen i underregioner, men så vidt jag kan
finna saknas ännu härför de bestämda empiriska utgångspunkterna.
5. Elitoralen.
Den jämna glidning i det sublitorala algbeståndets samman-
sättning, som nyss antyddes, har till sin egentliga innebörd först
kännetecknats af ÖRrstED i hans i denna uppsats så ofta citerade
klassiska verk De regionibus marinis. Den ligger i florideernas
mot djupet tilltagande betydelse. Det är alldeles påfallande hur
alla exakta iakttagelser från de olika nordeuropeiska hafven sam-
stämma i detta hänseende. Och det är frågan, om man ej borde
återupplifva Örstens Regio Algarum purpurearum seu Rhodo-
spermearum och identifiera denna med KJELLMANS elitoral, där
växtsamhällena upplöst sig i spridda exemplar, påbyggd med undre
delen af sublitoralen, där de uppträda i sammanhängande bestånd.
Det är dock en bestämd fysiognomisk skillnad mellan å ena sidan
de öfre och mellersta sublitoralbältena med deras splittrade floridé-
samhällen inströdda bland brunalgs- och grönalgs-bestånden och å
den andra djupvattnet, där, om ock vissa Laminaria-associationer,
framför allt de som bildas af L. hyperborea, spela en viktig roll,
de stora Delesseria- och Lithothamnium-formationerna ha en relativ
dominans. Lithothamnium glaciale Kjellm. bildar väl de till arealen
största sammanhängande rena bestånd, som man känner från de
nordeuropeiska hafven. KJELLMAN säger (1883 p. 127) om dess upp-
trädande i Norra Ishafvet: » Växten är en djuphafsform. Oftast och
i största mängden träffas den på 10—20 famnars djup. — — Vid
Spetsbergen och Novaja Semljas kuster betäcker den öfver mils-
vida sträckor bottnen i djupa lager och betingar, där den uppträ-
der, helt och hållet vegetationens allmänna utseende och bör blifva
af väsentlig betydelse vid bildningen af framtida lager af jordskor-
pan i dessa trakter.»
Det nyttjar emellertid föga att utveckla denna tanke, innan vi
få en utredning af de nordeuropeiska hafvens fysiologiskt-fotiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
