Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dod
Antennaria alpina Luzula arcuata
» dioica » parviflora
Cerastium alpinum Poa alpina
Festuca ovina » cenisia
Juncus trifidus Viscaria alpina.
Fran denna punkt drager den öppna, flacka Skjomens Sördal mot
NV förbi Ivarsten in i Norge. I densamma finnas inga punkter
med särskildt gynnsamt lokalklimat, förrän man kommer ned i
själfva fjordomrädet 2 à 3 mil närmare norska kusten.
Af de fyra vid Kebnekaise anträffade västliga termofyterna torde
alltså ingen enda finnas på någon lokal ä sträckan mellan detta
fjäll och norska kusten. Och orsaken härtill är tydligen att t. o. m.
de varmaste lokalerna uppvisa en alltför låg temperatur. Beteck-
nande härför är, att medan vid Tjäuratjäkko endast 33% af alla
anträffade arter voro alpina, steg nämnda siffra i de västligare och
högre belägna sydbergen till respektive 55% 89% och 76%. !)
Att de nämnda termofyterna f. n. saknas mellan Tjäuratjäkko
och norska kusten torde emellertid visa, att nägon pägäende sprid-
ningsförbindelse icke existerar för dessa arter frän sistnämnda om-
råde till sydbergslokalen. Ty en sådan skulle ju innebära att frön
och frukter icke endast transporteras från kustlandet uppför hög-
landsplatåns många hundra m. höga NV-sluttning utan äfven vidare
öfver den c:a 60 km. breda platåytan, hvars medelhöjd torde närma
sig 1400 m. och hvarest dalgångarnes passpunkter merendels nå
öfver 1000-meters nivån. Och äfven för den, som annars är böjd
för att tillmäta spridningen öfver mycket långa distanser en afse-
värd betydelse, torde väl något dylikt icke vara plausibelt. Här-
till kommer att arterna i fråga icke häller på omvägar gärna kunna
spridas från norska kusten till Tjäuratjåkko, ty de djupt nedskurna
dalfören, som närmast i N och S bryta igenom fjällkedjan och så-
lunda skulle kunna förmedla en spridning, äro äfvenledes genom
höga och vidsträckta fjällmassiv skilda från ifrågavarande sydberg.
Det återstår därför endast den möjligheten att arterna i fråga på
Tjäuratjåkko-lokalen äro relikter från en varmare period. Det enda
som direkt talar häremot är den af somliga forskare framställda
åsikten, att emellan det postglasiala klimatoptimet och nutiden in-
1) Frekvensen af fjällarter var alltså här påfallande stor i jämförelse med hvad
fallet var på samma nivå å sydsidan af Tjäpores i Lule-området (9, s. 210). Olik-
heten torde bero på den relativt stora mängd af framsipprande kallt smältvatten,
som här och där uppträdde på Torne-Lappmarks-lokalerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
