Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Den närmaste fyndorten för arten är det 110 km. längre i SSV
belägna Kvikkjokk, där den enligt ex. i Upsala-museet en gång an-
träffats af E. SAnpström. Förmodligen var själfva fyndplatsen Nam-
mats, ehuru inga, som undersökt detta sydberg, omnämna den där-
ifrån (1; s. 199—201). För närvarande äro emellertid de ofvannämnda
tvänne fyndorterna de enda inom vårt vidsträckta fjällområde,
hvarifrån arten är känd.
Draba nemorosas mera sammanhängande utbredningsgebit i Skan-
dinavien sträcker sig i N ej längre än till norra Ångermanland (se
kartan). I den inre delen af Norrland når det ej ens N om södra
Härjedalen. För öfrigt omfattar det egentligen endast de östra och
inre delarne af södra Norrland, af Svea- och den nordligaste delen
af Götaland. — Mellan Tjäuratjäkko och artens mera eller mindre
sammanhängande utbredningsområde i Sverige ligger alltså en di-
stans på mera än 500 km., och Kvikkjokk skiljes från detsamma
af mera än 400 km. Att artens förefintlighet på de båda högfjälls-
lokalerna icke kan bero på recent eller pågående spridning öfver
dessa distanser torde vara uppenbart, utan den får i stället be-
traktas som en relikt därstädes från värmeoptimets tid.
Som bekant uppfattar SERNANDER Draba nemorosa med hänsyn
till hela dess förekomst i vårt land som en relikt, i det nämnde
forskare inrangerar den i sin xeroterma artgrupp (18, s. 222). A
priori är ju denna uppfattning synnerligen plausibel, eftersom arten
har en utprägladt öst- och sydösteuropeisk utbredning och längre
västerut egentligen icke anträffas N om Medelhafsområdet. Dess
östeuropeiska utbredningsgebiet når emellertid fram till Östersjön.
Visserligen förekommer den icke i västra Finland, utan når hafvet
endast vid Finska viken. Däremot är den allmän i Östersjöpro-
vinserna (14) och kan alltså icke gärna saknas på eller i närheten
af deras kuster. Dess område i Sverige kan därför räknas till dess
sammanhängande utbredningsgebit i likhet med hvad som är van-
ligt beträffande så många andra arter, som uppträda å ett större
antal lokaler på ömse sidor om Östersjön.
Anmärkningsvärdt är dessutom artens förekomstsätt i vårt land.
Den uppträder nämligen på tvänne slag af lokaler. Dels förekom-
mer den på samma sätt som vid Ultuna, d. v. s. i en spontan
vegetation, som snarare kan karaktäriseras som gräs- än örtbacke
(18, s. 223). Huru många af de svenska lokalerna som tillhöra
denna typ är mig icke bekant. Säkerligen få dock till densamma
räknas de kända fyndorterna på Ångermanälfvens nipor, liksom
Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
