Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
vandrare. Af kartan att döma skulle den hufvudsakligen ha gått
öfver Åland, men HELLBOMS gamla fynd vid Parkijaur antyder möj-
ligen äfven en invandring norr om Bottniska viken. (Jämför för öfrigt
utbredningen af Ranunculus lapponicus på HkiNTzES karta i Bot.
Not. 1909, pag. 182.) Då arten tyckes öfvervägande (åtminstone
norrut) vara bunden vid granen, skulle jag vilja räkna den till, hvad
HEINTZE i ofvannämnda och elt något äldre arbete (Bot. Not. 09,
pag. 41) benämner följväxter till granen. I södra Tyskland före-
kommer den dock bäde pä löfträd och sten (»var. arenaria») enl.
KÖRBER, Sypow m. fl. Denna varietet, eller troligen rättare sagdt art,
skulle enligt Fries finnas vid Åhus i Skåne, men är där förgäfves
eftersökt af lektor MaLmME. I Upsalaherbariet finnes ett exemplar,
enl. Du RiETZ »troligen arenaria», af Evias Fries 1822 taget vid
Hälsingborg.
OLIVIER, som pa det hela taget tyckes ha en egendomlig uppfatt-
ning om Sveriges lafflora, meddelar dock: »Commun en Scanie,
sur les sables mouvants du litoral (TH. FRIES).> Anmärkningsvärdt
är, att denna »var. arenaria» af litteraturen att döma, exempelvis
i Frankrike, har en annan utbredning än L. divaricata.
Då utbredningsområdet för denna sistnämnda vid Sveriges ostkust
är beläget inom låga trakter, som länge legat under vatten, torde
den vara att betrakta som en mycket sen invandrare. Anmärknings-
värdt är, att den ej är anträffad på Åland, oaktadt detta höjde
sig öfver hafvet betydligt före Upland.
LYNGE har i bref meddelat mig följande, sedan manuskriptet var
färdigt: »Letharia divaricata er hos os en art med östlig kontinental
utbredelse. Jeg setter dette i forbindelse med et krav om stor som-
mervarme. Det er kanske urigtig, da den i Sverige gaar saa langt
mot nord.> — Trots det nordliga läget är emellertid sommartem-
peraturen ganska hög. Enligt HAMBERG 1908 och EKHOLM 1905 är
julitemperaturen vid Parkijaur c:a 14° och vid Umeå ungefär 15°.
Lokaluppgifterna äro till största delen hämtade ur litteraturen.
Dessutom ha d:r J. HurriNG och lektor G. MALME låtit mig genom-
gå sina herbarier, hvarför jag står i tacksamhetsskuld till dem. I
Riksmuseets herbarium har jag dessutom kunnat kontrollera en stor
del af litteraturuppgifterna. Vidare har fil. kand. G. E. Du RıETZ med-
delat mig uppgifterna ur Upsalaherbariet, Kristianiaherbariet har
konservator B. LYnGE haft godheten att granska åt mig samt visat
mig sin välvilja genom att meddela en del erforderliga uppgifter om
artens norska förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
