Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
riksgränsen W. om Storlien. Då emellertid närmare uppgifter om lokalen
saknas, är platsen endast på ett ungefär inlagd på kartan.
Gudbrandsdalen: Aronssveen (TH. FRIES); — Sel och Vaage (NORMAN) KH;
— Hunder (LYNGE och Havaas) KH; — [Prosteberget] (HavAas) KH;
enligt LYNGE torde Prosteberget ligga i Vaage.
Finland med Kolahalfön och Ryska Karelen.
Imandra (FELLMAN); — Sascheika (kartans Saschjejetschnaja) fertil (FELL-
MAN). Denna sista plats ligger mellan västligaste viken af Hvita hafvet,
Kantalahti, och sjön Imandra; — Kianta s:n: Pietari och Yläjoki (E. WAINIO);
— Kuusamo sin: lijoki (E. WAINIO); — Nurmees s:n: Louhijoki och Muje-
järvi (E. WarNI10); — »Kuopio s:n: Taipalsaari, Haminanlaks m. fl. ställen >»
(E. NYLANDER); — I Tavastland: Asikkala (SILEN) och Evoi (NORRLIN 1874)
(RH, bäda vid SW. delen af sjön Päijänne); — Nyland: Vihti (E. Ny-
LANDER); — Savolaks flerestädes (E. NYLANDER). — Dessutom mä ur Lich.
Scand. anföras: »Karelia ad [Kiski] (KULLH.), [Käpselkä] (SIMMING) et Onegam
(W. NYL)» och ur WaınIos Adjumenta etc.: »Karelia Rossica ad [Koroppi];
in regione coniferarum mixtarum Lapponiz Rossiacoe australis: ad [Var-
tiolampi et Siprinki. Ad [Louhivaara] cum apotheciis».
Utbredning i det öfriga Europa.
I norra Italien forekommer arten bl. a. i Toscana och Ligurien samt pa
Sardinien. Enligt JATTA ar den emellertid ej observerad i mellersta Ita-
lien. I Schweiz tyckes den vara ganska vanlig. Något mindre utbredd
är den i Frankrikes bergstrakter, hvarifrån den finnes anmärkt bl. a. från
Vogeserna, Jura och Plateau Central men saknas på slättlandet. Samma
är förhållandet med Tyskland, där den är bunden till bergstrakterna i
de sydligare delarna.
Enligt OLIVIER är den i »Suéde, Norvege, Finlande commun», hvilka
uppgifter päbördas TH. Fries. Troligtvis har väl OLIVIER fått denna
uppfattning genom ett kritiklóst användande af AcHARIUS’ lakoniska med-
delanden i Lich. Univ.
Riktig är emellertid OLIVIERS upplysning: »N’est pas signalé dans les
Iles Britannique, en Belgique, en Portugal, en Danemark et au Spitzberg».
Härtill kan äfven läggas Grönland.
Att hoppas är, att offentliggörandet af samtliga dessa lokaler för
med sig, att flera uppgifter om utbredningen meddelas.
Då vi i vår lafflora ha en hel del arter med intressant utbred-
ning (reliktformer o. d.), hoppas jag att längre fram bli i tillfälle
att utreda deras utbredning och invandringshistoria för att häraf
möjligen kunna draga några slutsatser, t. ex. i klimatologiskt hänse-
ende. Att märka är emellertid att lafvarna på grund af sin relativa
okänslighet för temperaturväxlingar egentligen ej äro alltför lämp-
liga härför.
> : EG 25
Svensk Botanisk Tidskrift 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
