Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Av de ovan använda termerna hava litoral, sublitoral och elitoral
införts av KJELLMAN (1877 s. 57); termen supralitoral hade redan
tidigare använts av LORENZ (1863 s. 193), och termen epilitoral ny-
skapas av SERNANDER (1917 s. 88). Termerna hava ursprungligen
använts som adjektiv i förening med ordet region (»Gebiet», »Re-
gion»), men av SERNANDER användas de även som substantiv (jfr.
SERNANDER 1917 s. 123).
Vad som i föreliggande uppsats i första hand skall bli föremål
för diskussion är gränsen för litoralregionen dels uppåt, dels nedåt.
I sin ursprungliga definition på denna region säger KJELLMAN (1877
s. 57): »Das litorale Gebiet macht den Teil des Meerbodens aus,
welcher bei der Ebbe während Zeiten der Springflut entblösst wird,
und folglich zwischen der obersten Flutgrenze und der untersten
Ebbgrenze liegt». Gränserna äro säledes definierade rent fysikaliskt,
och endast en faktor har tagits i betraktande, nämligen hógvatten-
resp. lågvattenlinjens läge. Senare algologer hava ej alltid varit
fullt nöjda med dessa gränslinjer. Så har nedre gränsen ofta flyttats
något uppåt, nämligen till övre ebbgränsen, d. v. s. till lågvatten-
linjen vid dödtid, under det övre gränsen 1 regel förlagts dit, där
algvegetationen har sin óvre gräns, vare sig denna sammanfaller
med, går över eller under högvattenlinjen vid springtid.
Algologerna hava i allmänhet visat en viss motvilja mot att för
algvegetationens vidkommande erkänna en supralitoral region. Detta
har helt säkert stått i samband med en känsla av att algvegetatio-
nen ändå är något särskilt för sig, vare sig den slutar omedelbart
under högvattenlinjen, vid denna linje, eller av vågskvalp pressas
upp något ovan densamma. SERNANDER delar ej denna algologernas
motvilja mot en supralitoral region och sätter därför litoralregionens
övre gräns till den normala högvattenlinjen, oberoende av vegeta-
tionens beskaffenhet över och under densamma. Detta kan beteck-
nas som en återgång till KJELLMANS ursprungliga, rent fysikaliska
begränsning av litoralregionen. I begränsningen av litoralregionen
uppåt till den linje, där algvegetationen över huvud taget börjar,
ligger ett, låt vara ej i ord uttryckt, erkännande av att högvatten-
linjen ej är ensam ansvarig för förloppet av den linje, ovan vilken
inga alger längre kunna uppträda formationsbildande.
Algvegetationens övre gräns bestämmes visserligen i första hand
av högvattenlinjens läge, men som modifierande faktorer uppträda
dels vågorna, dels den av en allt för kraftig solbelysning betingade
uttorkningen. Vågor och solbelysning inverka på den normala hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
