- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 12. 1918 /
113

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

långa blad (fig. 1), vilka efter torkning upptaga en bredd av 23 cm. Re-
lationen mellan längden av det nästan trådfina bladskaftet och dess bruna
basaldel är i medeltal 9,5 :1,, mellan bladskaftets och skivans längd
25:1 samt mellan skivans längd och bredd 3,5:2,5. Bladskivan, vars
färg är renare grön än hos A. Ruta muraria, avsmalnar hastigt mot
spetsen och är till följd härav synnerligen kort i förhållande till bredden.
Den är till omkretsen brett rombisk—äggrunt triangulär samt dubbelt
pardelad med enstaka tertiära flikar. Primärsegmenten, det terminala
inberäknat, äro till antalet vanligen 5, samtliga skaftade. Toppsegmentet
har en lång, smalt vigglik basalflik, mindre ofta därjämte 1—2 korta sido-
flikar. Av de två följande primärsegmenten är det övre helt och det nedre
från inre sidan försett med en smal, nästan jämbred basalflik. De två neder-
sta ävenledes alternerande primärsegmenten äro korta och breda, av samma
form som bladskivan och uppdelade i 3 sekundärsegment, av vilka topp-
segmentet har en i regel inåt utgående basalflik, de övriga äro hela, eller
äger på kraftigt utvecklade blad det nedersta primärsegmentets inre se-
kundärsegment en smalt vigglik basalflik. Sekundärsegmenten, intill 13
mm långa, äro i likhet med det primära toppsegmentet från en smal,
utdragen bas kilformigt vidgade till en bredd av 3—4, sällan inemot 5
mm. Samtliga slutsegment äro helbräddade med undantag av den främre
tvärhuggna—avrundade delen, som är kamlikt sågad med långa, skarpt
spetsade tänder. Sori, 2—5 på flertalet av slutsegmenten, täckas av långa,
jämbreda, i den fria kanten nästan helbräddade—naggsågade indusier,
som ha en bredd nästan svarande mot avståndet mellan nerverna. Spo-
rangierna utvecklas ej i det antal, att de såsom hos stamarterna täcka
segmentets hela undersida, och de i dem alstrade sporerna äro till största
del missfärgade och ofullständigt utbildade. De till utveckling komna
äro äggformiga, brungula med glesa, låga exosporlister, förenade genom
fina, anastomoserande grenar

Hybriden intar till det yttre en tydligt intermediär ställning till stam-
arterna, varvid jag beträffande A. septentrionale särskilt tänker på den
kraftigare utvecklade bladform, om vilken tidigare erinrats. Den avviker
fran A. Ruta muraria-varieteten, som den vid första påseendet med sina
relativt breda slutsegment mest liknar, genom längre och smalare blad-
skaft, kortare, mindre rikt uppdelad skiva, vigglika, ej rombiska slut-
segment och spetsiga, ej avrundade—tvära eller urnupna sågtänder samt
indusiets nästan helbräddade, ej tandade—sargade kant. A. germanicum,
med vilken den förväxlats, har en smal, långsträckt bladskiva samt ett
relativt kort, vanligen ända till mitten brunfärgat bladskaft med väsent-
ligt avvikande anatomisk byggnad, som redan makroskopiskt ger sig till-
känna vid längdklyfning av den brunfärgade skaftdelen, som saknar den
för A. Rula muraria och hybriden utmärkande, svarta sklerenkympelare,
vilken från buksidan täcker kärlknippet.

H. V. Rosendahl.

Svensk Botanisk Tidskrift 1918. $

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 15 08:58:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/12/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free