Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
hos bladen i skottets övre del spetsiga, om Sorbus Aucuparia erinrande
ándfliken samt slutligen genom buskens hela habitus avviker den högst
betydligt från S. fennica. Nämnas bör, att båda stamarterna — såväl
Sorbus suecica som S. Aucuparia äro helt vanliga i dessa trakter.
Nägon sä fullt otvetydig hybrid mellan rönn och oxel är väl ej an-
träffad i vårt land sedan lektor Jou. ERIKSONS vackra fynd pa Wämö i
Blekinge år 1900. Den av mig i Undenäs uti Västergötland funna Sorbus
Aucuparia X S. suecica (Sv. Bot. Tidskr. 1916, s. 165) är utan all fråga
ojämförligt svagare samt till sina rent hybrida karaktärer mycket under-
lägsen denna från Finnerödja.
Ett tredje, högst märkligt växtfynd i samma trakt gjordes i juni förli-
det år av STALIN och undertecknad ej långt från Finnerödja järnvägssta-
tion, nämligen en helt liten buske av den veterligen ännu aldrig i Väster-
götland eller över huvud inom Götaland (om icke möjligen i Dalsland?
funna Salix lapponum. Exemplaret, som ej mätte mer än 32 centimeter
i höjd och vid anträffandet uppbar fem bladbärande skott utan hängen,
växte i yttersta kanten av en körväg, som utgår från stationsområdet och
i fortsättningen följer östra sidan av det strax norr om stationen belägna
stora kárret Kvarndammen», även benämnt »Kokärret»). Trots sina oan-
senliga dimensioner hade busken ett fullkomligt typiskt utseende. Lik-
som ofta hos unga kvistar av S. lapponum var även i detta fall stam-
mens bark av en karakteristiskt gulaktig färg, och de helbräddade,
spetsade bladen hade undersidan nästan lika tjockt vitluden som hos
trots någon fjällform.
Oaktat allt sökande i den omgivande trakten kunde intet ytterligare
exemplar av denna art upptäckas.
Till förklaring av denna lika oväntade som intressanta förekomst här
av Salix lapponum har man väl att räkna med endast tvenne möjligheter:
antingen en fröspridning från någon lokal i norr och i sa fall på mycket
stort avstånd (de närmaste kända fyndorterna för S. lapponum i Värm-
land och Närike äro belägna c:a 10 mil härifrån) eller ock att tolka
fyndet som relikt. För det senare alternalivet talar grannskapet av det
närbelägna, rätt ansenliga kärret, i vilket flera i dessa trakter sällsynta
nordliga relikter — sådana som t. ex. Juncus stygius och Carex livida —
ännu förefinnas, och där alla förutsättningar ur edafisk synpunkt för
denna Salix-arts trevnad borde vara för handen. Mycket möjligt är, att
detta kärr förr haft något större utbredning och fordom erbjudit nyss-
nämnda växter bättre levnadsförhällanden än nu. Att inga ytterligare
rester av S. lapponum anträffades kan väl tänkas bero därpå, att förut
existerande buskar dött ut av någon särskild anledning, t. ex. blivit för-
störda vid framdragandet av den ovan omtalta körvägen, som enligt
uppgift anlades för 16 år sedan.
Som växtstället syntes oss alltför riskabelt med hänsyn till den lilla
buskens fortsatta tillvaro, flyttades densamma redan följande dag ett
stycke bort till en tryggare plats, varest den vid ett förnyat besök halv-
annan månad senare synbarligen befann sig i högönsklig välmåga.
J. 4. O. Skårman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
