Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Dessutom framgår av tabellerna, hur homogen lövängsvegationem
även inom detta område är, ävensom en i stort sett mycket god be-
kräftelse på vad som ovan sagts om talförhållandena inom fre-
kvensgrupperna.
in fråga, som ofta förekommer, nämligen hur stor yta en viss
homogen formation behöver för att fullständigt kunna utvecklas till
sitt slutliga artantal, kan genom en kombination av ovan angivna
regler möjligen få sin lösning.
De faktorer man behöver känna för att kunna beräkna denna
fråga äro absoluta artantalet inom varje frekvensgrad, differensen
mellan artantalet å ett- och två-områden samt förhållandet mellan
differenserna. Dessa faktorer äro fullt oberoende av varandra.
Beräkningen kan utföras på följande sätt. Det absoluta artantalet
inom en frekvensgrad minskas med artantalet inom ett område.
Därefter lägger man ihop differenserna mellan de olika områdes-
raderna, beräknade på grund av första differensens storlek.
När summan av de så erhållna differenserna inom felgränserna
blir lika med skillnaden mellan absoluta artantalet och artantalet
inom ett område, avslutas beräkningen. På detta vis kan man
erhålla kännedom om hur många differenser man måste använda,
och således även hur många enhetsområden, som måste samman-
lä ggas, för att det absoluta artantalet inom detta område skall erhållas.
Det behöves olika många områden inom olika frekvensgrupper.
Man har alltså att bestämma, inom vilka frekvensgrupper man vill
uppn® det absoluta artantalet, och sedan uträkna, hur stort om-
rådet bör tagas för att innehålla detta vissa antal arter.
I den PALMGREN’ska undersökningen finner man några uppgifter
från specialområden, som äro olikstora, om att det större området
har färre arter än det mindre. Så har t. ex. området Lindö endast
143 arter mot områdena Idholm och Höckböle, som ha 201 och
202. Lindö har en areal, som är omkring 5 gånger Idholms eller
Höckböles. Om jag nu uppför arterna i en frekvenstabell, får
denna följande utseende (tab. 9).
Sammanför jag, för att få det hela mera överskådligt, frekvens-
Tabell 9.
Frekvensgrad
| Områdets
| namn aul Karl E oue Er
| 30 29|28|27|26|25|24) 28/22) 21|20|19|1817|16 15/14|18/12|11/10| 9| 8 | 7 6|5|4|8|2|1
| |
peep I Werl) ASTE [as all Ee Tee | | | [sa]
AGING Pred ee 52161110 9| 9) 21 4l 2) gå 21 21 21-01 2 1 0) 21 2 1/1/00 2) 0/1 0 0 111
| Höckböle ea (D2 181312121 5 ,8,3|9|8| 8| 8| 8| 4| 2/ 7| 4| 21 2/ 8| 1| 1| 1| 3| 1| 5| 0.0] 0
l-Tdholm-. 9.2. 152/18|14|14 12/12] 5| 9; 5| 9| 2| 7|. 2| 6| 6| 1| 4| 8j 3| 2| 5| 2| 0) 2| 1j 2| 1| 4| 0} OF
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
