Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
transporteras av vinden. De flesta lavarters vidsträckta geografiska
utbredning och lavvegetationen på isolerade öar antyda ock onek-
ligen, alt så är fallet. Rörande andra spridningsagens känner man
så gott som ingenting. Alt rinnande vatten kan spela någon roll,
är visserligen antagligt, i vissa fall, t. ex. på sluttande berghällar,
synnerligen pälagligt, men huruvida elt sådant spridningssätt har
någon betydelse, när det gäller längre distanser, är icke känt. Lika
litet vet man nagot med säkerhet om djurvärldens betydelse för
lavarnas spridning. Att bålfragment kunna transporteras epizoiskt,
är ju rätt antagligt, särskilt i fråga om så sköra och bräckliga former
som t. ex. Cladonia rhangiferina och Cetraria aculeata. Att även
sporer skulle kunna spridas epizoiskl, är en tanke, som enligt mitt
förmenande icke kan utan vidare avvisas, om det också till följd
av deras ringa storlek ej är lätt att konstatera. Det finns dock
lavsporer, som på grund av sin storlek och sin mörka färg utan
svårighet kunna iakttagas vid svag lupförstoring. Så ärt. ex. fallet
hos Solorina bispora, vars sporer äro svarta till färgen och nå en
längd av omkring 100 u mot en tjocklek av ända till 50 u. De
äro också, i likhet med många andra lavsporer, klibbiga, och man
ser lätt, huru de ligga kringströdda och fastklibbade på bålen, sär-
skilt på väggarna av den insänkning, vars botten bildas av apo-
Iheciets hymeniallager. Man finner dem därjämte på föremål om-
kring laven, såsom torra blad och dylikt. Det är åtminstone tänkbart,
att dessa sporer även kunna fastna på djur, exempelvis på fåglar,
och av dem transporteras ganska långt.
Att vissa alpina eller subalpina lavulposter kunna ha uppkommit
genom recent nedvandring, torde vara ganska antagligt. Men å
andra sidan synas dock sådana fynd som det av Polyblastia scoti-
nospora på Vätterns stränder vid Omberg och i Västra Tollstad
och Ödeshög svårligen kunna förklaras på detta sätt. De närmaste
fyndorterna ligga i Härjedalen och Jämtland, och vid en recent
nedvandring borde dock arten ha slagit sig ned vid Hjälmaren och
Mälaren, där lämpliga ståndorter icke saknas, helst den icke är
nogräknad beträffande substratets kemiska beskaffenhet. Vid Hjäl-
maren ha botaniserat så flitiga lichenologer och duktiga samlare
som P. J. HELLBOM och O. G. BLOMBERG, utan att de funnit Poly-
blastia scotinospora, som dock är en av de största och lättast igen-
känliga av alla verrucariacéer. Det förefaller åtminstone synner-
ligen sannolikt, alt den hållit sig kvar vid Vättern sedan det tids-
skede, då den invandrade i vårt land, och då lågo Hjälmarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
