Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
utan har stannat, när han ej anser flera karaktärer nödvändiga för säker
bestämning. Härigenom har det blivit möjligt att trots de starkt ut-
rymme krävande bilderna hålla florans volym inom måttliga gränser.
För övrigt har huvudvikten lagts vid en karakteristik av artens huvud-
typ, medan former av lägre systematisk valör endast undantagsvis om-
nämnts. Av hybrider beskrivas något utförligare endast några helt få,
som förut i allmänhet uppfattats såsom arter. Eljest finner man blott
deras existens omtalad, eller för vissa släkten, såsom Epilobium och Viola,
säges blott, att talrika hybrider förekomma.
Nomenklaturen har av förf. kritiskt bearbetats. Han står på Wiener-
kongressens grund. Därför möter man också många namn, som för
svenska botanister klinga rätt främmande. De flesta ha väl införts i
den av Lunds Botaniska Förening utgivna »Förteckning öfver Skandina-
viens växter I» (1917), men även i förhållande till denna förekommer åt-
skilligt nytt. De flesta förändringarna torde ur prioritetshansyn vara
nödvändiga, men i andra fall är detta näppeligen fallet. Särskilt gäller
detta vid vissa släktklyvningar, så t. ex. står man rätt tveksam inför
behovet alt avskilja Arabis thaliana som ett särskilt släkte Arabidopsis,
eller att uppdela Linaria på fyra, Erigeron på två släkten o. s. v. I
det senaste fallet leder detta till en sådan konsekvens, att exempelvis
E. borealis och E. uniflorus bli ställda inom olika släkten, oaktat de
bägge arterna äro så närstående, att deras åtskiljande stundom erbjuder
så stora svårigheter, att även den skickligaste specialist stannar i oviss-
het. En annan mindre angenäm förändring är också utbytandet av
Schedonorus mot Zerna, vilket dock kanske är nödvändigt, om man vill
behandla släktet som skilt från Bromus. Ett par andra mera uppseende-
väckande namnförändringar må ock omnämnas, den ena härstammande
från F. HERMANN, som skapat Brachypodium (i stället för Triticum) cani-
num, den andra en nykombination av förf. själv, nämligen Scirpus alpinus
i stället för vår gamla Eriophorum alpinum.
Åtskilliga arter finnas för första gången upptagna i en svensk flora.
Säkerligen kommer det på många håll att hälsas med stor glädje, att ad-
ventivväxterna i så stor utsträckning blivit upptagna. Någon ojämnhet
råder dock härvid, så att en del utlämnats, fastän de anträffats flera
gånger, medan andra ytterst sällsynta upptagits. Men av ännu större
betydelse äro naturligen de inhemska arter, som här för första gången
möta. I några fall rör det sig om växter, som åtminstone hos oss tidi-
gare betraktats som varieteter, i andra om sådana, som ej förut urskilts
i vårt land, och i åter andra om rena nyskapelser. Av sådana nyupp-
ställda arter förekomma utöver dem som tillhöra Rosa-släktet, som står i
en kategori för sig, följande: Poa alpigena (Fr. pro var.) Lindm., Carex
pulchella (Lönnr. pro subsp.) Lindm., Luzula frigida (Buch. pro var.) Sam.,
Betula coriacea Gunnarss., B. concinna Gunnarss., Atriplex praecox Hülphers.
Saxifraga tenuis (Wg. pro) H. Smith, Crataegus Palmstruchii Lindm.,
C. curvisepala Lindm. samt möjligen någon Taraxacum- och Hieracium-
art De eljest största nyheterna möta helt naturligt inom de kritiska
släktena. Fullkomligt omgestaltats ha sålunda Crataegus, som förf. sedan
många år ägnat de mest ingående studier, och Betula, där apotekaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
