Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
ofullgängna utvecklingsstadier av densamma. Climaxformationen är en
sorganic entity», en organism, vilken alldeles som varje växtindivid
"arises, grows, matures and dies», och alldeles som varje växtindivid
har sin bestämda ontogenetiska och fylogenetiska utveckling. Det är som
synes inte endast i genetiken de falska analogierna frodas; ett vackrare
exempel på en verkligt farlig sådan torde man få leta efter.
För svenska växlsociologer torde det orimliga i ett dylikt betraktelsc-
sätt väl knappast behöva påpekas. De edafiska faktorerna spela ju för
vegetationen en föga mindre roll än de klimatiska. Och även om man
tänkte sig denudationen fortskriden ner till ett peneplan med havsytan
som erosionsbas, något som man ju i praktiken helt kan lämna ur räk-
ningen, och som enligt den moderna geomorfologiens viltnesbörd ej heller
under gångna tider torde ha förekommit i någon nämnvärd utsträckning
(jfr AHLMANN, Erosionsbas, peneplan och toppkonstans. — G. F. F. 1918),
skulle väl ändä knappast nägonsin de edafiska faktorerna kunna bli sä
utjämnade, att en dylik enhetlig, rent »klimatisk» climaxformation skulle
kunna komma till stånd. Ett försök att på den skandinaviska vegeta-
tionen tillämpa det Clementska betraktelsesättet torde också med all
önskvärd tydlighet visa det både ofruktbara och oriktiga i detsamma.
Även om dylika klimatiska climaxformationer verkligen kunde tänkas
existera, är det f. ö. svårt att inse, varför man skulle föredraga att grunda
de sociologiska enheterna på dylika abstrakta tankeprodukter framför de
direkt iakttagbara fakta, som den nuvarande vegetationen erbjuder. Det
är ju alldeles klart, att den genetiska vegetationsforskningen är ett inga-
lunda oviktigt kapitel inom växtsociologien, men lika tydligt torde vara,
att detta kapitel med nödvändighet måste vila på en ingående kännedom
om den nuvarande vegetationen, och att det är pa denna, som enhec-
terna måste grundas.
En kort översikt över innehållet i CLEMENTS arbete torde emellertid
kunna vara av intresse.
I första kapitlet ges en inledande översikt över förf:s uppfattning om
växtsamhällenas succession i allmänhet, om dess natur och orsaker. En
terminologisk nyhet, som måhända torde förtjäna att allmänt upptagas,
är inskränkandet av termen »succession> till själva fenomenet och infö-
randet av den nybildade termen »sere» (på svenska lämpligen »succes-
sionsserie») som sammanfattande namn på de varandra efterträdande
yixtsamhallena. På denna term grundas sedermera en hel del samman-
sättningar, »cosere» »clisere», »eosere» »subsere», »hydrosere», »lithosere»
etc. För europeiskt betraktelsesätt torde dessa vara av mindre intresse.
I andra kapitlet ges en allmän översikt över den genetiska vegetations-
forskningens historiska utveckling. Att notera är den stora betydelse för
denna utveckling, som förf. tillmäter RAGNAR HULTS arbeten.
I kap. III—VI lämnas en översikt över de allmänna dragen i en cli-
maxformations utveckling, »initial causes», »ecesic causes»,»reactions»
och »stabilization and climax». :
Kap. VII, betitlat »Structure and units of vegetation», är kanske av
mest intresse. Här framlägger fórf. sin terminologi samt definierar och
klargör sina enheter. När förf. strax i början under underrubriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
