Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
längre och (1917) förklarat deras förulsältningar rent miljökemiskt
— elt lillvägagångssält, som ju härvidlag redan rent fältmässigt
måste anses berälligat. Granskar man närmare från våra urbergs-
valten — exempelvis hos HOFFMAN-BANG (1904), ASCHAN (1906) — fóre-
liggande kemiskt analysmaterial i jämförelse med av KOLKWITZ
och MARSSON för vattnets olika »mineraliseringsgrader» medde:
lade karaktärssiffror, så visar det sig emellertid, alt vi härvidlag
icke längre kunna operera med de saproba beteckningarna. Det
enda möjliga blir därför alt inrangera dessa associationer i den kata-
roba typen. Korkwırz och MARSSON torde icke i större ulsträck-
ning ha iakttagit en dylik av den enkla anledningen, att det
nordtyska slättlandets vatten i stort selt aldrig representera elt dylikt
miljökemiskt armod.
Den oligolrofa formalionen blir alltså det verkligt näringsfattiga,
det kataroba vattnets karakteristikon. Den eulrofa formationen
har däremot under alla omständigheter en viss saprob läggning
till följd av den rikliga mängd av organisk substans, som här
sönderdelas. Längre än till gm-stadiet torde dock denna autosa-
probisering icke leda, och några andra formationer äro därför också
i stort sett otänkbara i våra sjöars ytvatten.
3. Den heterotrofa formationen i sjöar.
Naturligtvis är merendels ett relativt ringa antal heterolrofa for-
mer insprängda i de väsentligen av autotrofa organismer uppbyggda
formationerna. Det ligger ju nämligen i sakens natur, att varje
form för organiskt liv måste betinga en mer eller mindre avsevärd
autosaprobisering av sländortens beskaffenhet — och alltså mäsle
heterotrofa organismer städse vara förhanden. Härifrån och till
formationer, alldeles behärskade av dylika, är dock steget oerhört.
I egentliga och naturliga sjöars ytvatten torde något dylikt helt
enkelt icke vara tänkbart.
Helt annorlunda förhåller det sig emellertid med bottenvattnet.
Här genomduggar ju nämligen under tidernas lopp hela det ofta
betydliga likregnet från den pelagiska zonen — och här är ständig
kontakt med ett boltenslam, som inom den eutrofa sjötypen ut-
märker sig genom en avsevärd näringsrikedom. Det-autotrofa livels
förutsältningar äro emellerlid här i hög grad begränsade av rent
fotiska realiteter. Således måste man rent teoretiskt räkna med
möjligheten av till bottenvattnet knutna formationer av en heterotrof
läggning — alltså med en vertikal zonation inom sjöarna, svarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
