Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
heten. Under föregående års höst hade Storträsk torrlagts, och nu
(1/9 1906) var, särskilt i Storsäv, inkommen à de i ytan torra bleke-
massorna en ny sorts vegetation — kolonister av Sonchus arvensis,
Tussilago, Atriplex cfr patula, Chenopodium rubrum etc.; därjämte
groddplantor av en del vanliga myrväxters senaste och sista sådd
av 1905, såsom Scirpus lacustris, Cladium, Carex filiformis och C.
stricta. Ungplantor av den senare (1—2 ars) utvisade, särskilt pa de
torraste fläckarna med ett ytskikt av characésand, en stark och sar-
egen påverkan av de nya ständortsförhällandena. Ungplanttuvans
mitt, utbildad och rotad under föregående ar, med sugrötter, som
redan hunnit en djupare nivå, var av normalt utseende med friska,
långa blad; årsskotten i periferien däremot voro knappt utvecklade
med korta, stickande blad av lågbladsutseende. Då de därjämte
voro transversalgeotropiskt eller t. o. m. positivt geotropiskt inrik-
tade, gavs åt dessa ungtuvor en kuriöst stickande, xeromorf habitus,
som vid första ögonkast kunde sätta identiteten i starkt tvivelsmål.
(Jfr Phragmites f. arenaria anf. st. sid. 47). Adventivrötterna voro
mycket svaga. Tillpassningen till den torrlagda lokalen var uppen-
bar, men hade nätt sin förtvivlade yttersta gräns. De något äldre in-
dividen voro starkt rostinficierade. Det var den sista, dödspinade
generationen av Storsävs under dess välmaktstid förbålt luxuriösa
Carex stricta-bestand.
På normal ständort nar associalionen sin utvecklingsgrans, da en
viss höjd över grundvattensnivàn nåtts. Tuvans under höjdtillväxten
så småningom skeende ultorkning kännelecknas därav, att Ambly-
stegium scorpioides i bottenskiktet ersättes av A. siellatum, samtidigt
som örtvegetationen infinner sig. Uttorkningen träffar först tuv-
kalottens mitt, där skotten bli allt svagare. Här försvåras med
varje skoltgeneration alltmer vattenupphämtningen, i följd av alt
sugrötterna ej hinna grundvattnet före torrtiden — högsommaren,
varvid ej minst den kompakta tuvstommen lägger hinder i vägen.
Klyves en äldre tuva, påträffas halvt förtvinade sugrölter, bitvis
krökta och förtjockade och med alla tecken till svårframkomlig-
het. En stor del nå ej grundvattnet och förtorka, eller tillpassa de
sig, utbilda sidorölter, som med omstämning av rotkänsligheten
utväxa negativt geotropiskt och utfylla det bättre utrymmet i tu-
vans övre delar, ofta med tät, kammlik förgrening mellan de fuk-
tighetskvarhållande äldre bladslidorna. Helt visst en tillpassning
till den ytligare fuktigheten — eller rentav atmosfärisk fuktig-
het, som tuvan på äldre dagar nödtorvligt betjänar sig av. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
