Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
talet cellager från i regel 5 4 6 till 3, i några fall endast 2. Därjämte
ändras cellformen, så att ett likformigt, homogent parenkym utan
differentiering i palissad- och svampvävnad uppstår. Cellerna äro
vattenklara samt stora och rundade, i andra fall tillplattade och
oregelbundet veckade. Intercellularerna reduceras. Likaså nedsältes
halten av de i mesofyllet inströdda oxalatdruserna. De mekaniska
elementen kring medelnerven utbildas föga och försvinna på sina
ställen à bladens deformerade basalfält. Epidermiscellerna bliva
något mindre å de deformerade bladfälten och åtminstone på över-
sidan — i samband med bladens starka utveckling på bredden — för-
hållandevis bredare än å normala fält. Vad beträffar klyvöppningarna,
vilka normalt träffas övervägande å bladöversidan, försvinna dessa.
A de deformerade bladen träffas sådana endast i spelsen, där kloro-
fyllfärgningen finnes kvar och vävnaden i det stora hela är mindre
förändrad, samt i en zon på gränsen mot det ofärgade basala fältet,
varest de — liksom i spetsen — förekomma på båda sidor av bladen,
dock, som det synes, talrikast på översidan. Å ifrågavarande över-
gångszon erbjuda klyvöppningarna ett särskilt intresse, i det de här
starkt tendera till patologiska utbildningsformer. Sålunda träffas
allmänt trecelliga stomata, uppkomna genom tvärdelning av ena
slutcellen, undantagsvis även fyrcelliga typer, där båda slutcellerna
erfarit sådan delning. Andra yttringar av patologisk ombildning
bestå i snedhet, förskjutning och asymmetri eller i övrigt deforma-
tion av slutcellerna. Därjämte är cenlralspringan icke sällan utfylld
genom ett brunfärgat, hartsliknande sekret, som ofta träffas som
innehåll även i slutcellerna. (Jfr fig. 4, e—h).
De i bladkanten befintliga håren äro ledade, ej sällan oregelbundet,
så att korta och långa ledceller omväxla med varandra. Ävenledes
händer det, att håren äro gaffelgrenade, varvid sidogrenarna kunna
utgå så väl vid hårets bas som längre upp. Ej sällan äro grenarna
förhanden endast såsom rudiment och antydas då blott genom
längddelning av någon hårets ledcell. Härbildningar träffas àven i
kanten av normala blad, men de sitta där betydligt glesare och
visa, så vitt jag kunnat finna, aldrig förgrening. (Jfr fig. 4, i—n).
A härcellernas yta finnes en kraftig kutikularstruktur, vilken ter
sig såsom oregelmässig knottrighet. En liknande struktur, i form
av slingrande, sicksacklöpande åsar och veck, iakttages ofta även
å bladens epidermisceller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
