- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 13. 1919 /
287

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

Ambrosia trifida. Ett mycket förbluffande fynd gjorde vi som-
maren 1917 helt tillfälligt vid Stora Sickla, då vi där upptäckte
Ambrosia trifida i stor mängd. Sommaren 1916 hade den helt
plötsligt visat sig på ej mindre än fyra av våra barlastplatser och
1917 även bibehållit sig på två av dem. Men alt den redan nu
skulle ha hunnit sprida sig utanför dessa, syntes gåtfullt. Gåtan
lick emellertid snart sin förklaring, då vi av arrendatorn på platsen
fingo veta, att avskräde från Saltsjökvarn ditförts och utbretts åt
hönsen just på det ställe, där den växte. Ingen barlastväxt hade
i övrigt medföljt med undantag av Stellaria aquatica, som nu också
plötsligt uppenbarade sig pa ett ställe, där vi aldrig förut sett
den växa.

Sommaren 1918 medförde en kanske ännu större överraskning.
När vi àterkommo, hade där vuxit upp ett riktigt snär av mer än
manshöga exemplar, som med sina flikiga blad och gröna blom-
spiror erbjöd en i högsta grad imponerande och egendomlig an-
blick. Att den kommer alt sprida sig torde väl vara sannolikt, och
Stockholmsfloran kommer i så fall alt få en representant, som den
kan vara stolt över, ty vad storleken beträffar, finns ingen av dess
egna örter, som ens tillnärmelsevis kan mäta sig med Ambrosia
trifida. Även sommaren 1919 har den återkommit ehuru ej fullt
så rikligt och ej i så jättelika exemplar.

*



Ay övriga advenlivväxier ha vi sex arter, som sannolikt även
komma att sprida sig inom floromrädel, nämligen:

Crepis capillaris. Vi ha funnit den rikligt i diken pa ett ställe pa
Norra Djurgården och dessutom iakttagit den vid Rosendal och
Mälarhöjden i Brännkyrka. Kommer hell säkert alt sprida sig.

Crepis taraxacifolia har med gräsfrö inkommit på Djurgården,
där den sommaren 1919 fanns i mycket riklig mängd och på minst
elt tiotal ställen. Arten synes sålunda ha en mycket stark sprid-
ningstendens och kommer otvivelaktigt att utbreda sig.

Epilobium glandulosum är likaledes en ny art, som vi funnit som-
maren 1915 vid Bergielund. Den visar en stark spridningsförmåga
och somrarna 1917—19 ha vi även funnit den vid Experimental-
fältet, där den livligt hybridiserade med inhemska arter. Kommer
helt säkert att vidare utbreda sig och övergå i den inhemska
floran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 15 08:59:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/13/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free