Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
inom silt utbredningsomráde en på lövträd vanlig lav, speciellt kring
kyrkor, gårdar, landsvägar och andra mer eller mindre kulturpåverkade
ställen. :
Det synes sålunda vara elt betydligt avstånd mellan Valbergslokalen
och nordgränsen for JP. subargentifera’s sammanhängande utbrednings-
område. För att förstå fyndet från Valberget är sannolikt kännedomen
om artens utbredning i Norge av betydelse. Inne i landet är den där
iakltagen upp till Otta i Gudbrandsdalen (saxicola J. HAVAAS) samt ut-
med kusten till Lekanger i Sogn (ymnigt på alléträd, G. EINAR Du
RrETZ 1919).
Det är sannolikt, att Parmelia subargentifera, när norska Vestlandets
lavar bli mera studerade, kommer att kunna följas utmed kusten åt-
minstone upp till ekens nordgräns, och att sålunda Valbergsförekomsten
måhända kommer att få sin förklaring med Meraker-Åre-dalgången som
spridningsväg.
I Finland har P. subargentifera sitt utbredningsområde förlagt till de
sydliga delarna. Uppe i norra Karelen föreligger emellertid en enstaka
lokal analog med Valberget, »in latere rupis ad Hiidenportti in par.
Nurmes» (WAINI0O, Adjumenta I, sid. 125). Denna lokal, liksom de svenska
och norska utposterna, är anmärkningsvärd även på grund av substratet.
P. subargentifera är nämligen annars en typisk lóvtràdslav och är inom
sitt egentliga ulbredningsområde icke funnen på sten. Jämte de från
Valbergets hammare omnämnda Physcia-arterna utgöra dessa trenne
P. subargenlifera-lokaler vackra exempel på den mot lavarternas nord-
gräns så karakteristiska substratväxlingen.
3. Ramalina obtusata (Arn.) Bitter vid Ristafallet.
Vid ett besök av Södra Ristafallet d. 5 juni 1919 anträffades Ramalina
obtusata (Arn.) Bitter växande på granar i stänkbältet på fallets södra
sida. Jämte Ramalina minuscula Nyl. förekom den sparsamt på mesta-
dels döda grankvistar, inhöljda med Ramalina farinacea Ach. f. gracilenta
Ach. 1—2 m ovan marken.
Ramalina obtusata är i vårt land förut iakttagen upp till mellersta
Uppland, men som den ända tills helt nyligen (TH. C. E. FRIES, Sv. Bot.
Tidskr. 1918, sid. 255) varit en i Sverige förbisedd art, är kännedomen
om dess utbredning ytterst bristfällig. Det torde sålunda vara för tidigt
att avgöra, om föreliggande fynd är ännu ett bidrag till Ristafallens
sydliga utposter, eller om det ingår i artens sammanhängande utbred-
ningsomrade.
4. Gyrophora discolor Th. Fr. i barrskogsregionen.
I juni 1919 fann jag ovanstående lay pa Edsåsen i Undersåkers s:n.
Den förekom sparsamt och steril på ett fritt liggande stenrós på sódre
sluttningen c:a 520 m ö. h. tillsammans med en tämligen gles lavvegeta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
