Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Alla lokalerna utom Piipsaneva ligga sålunda ovanför Lilorina-gränsen,
och Najas flexilis torde därför ha levat där under senare delen av den
boreala och förra delen av den atlantiska tiden. Piipsaneva-före-
komsten ensam torde vara senatlantisk eller möjligen något yngre.
Najas flexilis synes alltså uppträda i Finland på alldeles samma sätt
som i Sverige, nämligen så, att den haft sin största utbredning under
postglacialtidens första del.
Najas flexilis har av H. LINDBERG (15) och G. SAMUELSSON (26)
räknats med bland de sydliga, värmefordrande växter, vilka inom
Fennoskandia fordom förekommit längre mot norr än nu, och vilka
alltså skulle bevisa, att en klimatförsämring inträffat under post-
glacialtidens senare del. Den ovan gjorda sammanställningen visar:
1. att Najas flexilis inkommit till Fennoskandia under boreal
tid och vad några lokaler i östra Sverige beträffar redan under
denna periods allra äldsta skede tillsammans med de första
spåren av den ädla lövträdsfloran;
2. att Najas flexilis, av fossilfynden att döma, haft sin ojämförligt
största utbredning här under boreal tid och redan under atlantisk
tid börjat hastigt avtaga i frekvens, varför dess nutida sällsynthet
icke enbart kan förklaras av den först i och med subatlantisk tid
inträdande postglaciala klimatförsämringen;
3. att växten under postglacialtidens senare del hållit sig kvari
Fennoskandia, sannolikt blott på spridda ställen, delvis genom att
invandra till genom landhöjningen successivt nyuppkomna lokaler
(Skagershultsmossen, Piipsaneva, Getmossen, Hederviken).
Beträffande Najas flexilis spridningsbiologi påpekar Hs. Nırs-
son (21) att nötens adhesion till vattnet är »sä ringa, att den en
gång uppkommen till ytan, lätt håller sig flytande, varigenom sprid-
ningen i hög grad underlättas». Genom detta nötternas kringfly-
tande kan dock endast åstadkommas spridning inom samma vatten-
system. En sådan spridning torde ha ägt rum flerstädes t. ex. i
Skottland, där Cluny-Loch och Marlee-Loch höra till samma vatten-
system, på Jederen, där såväl Kjellinglandmyr och Skaseimmyr
som Oksnevadtjern, där den anträffats fossil, ligga inom samma
vattensystem som Grudevand, där den ännu lever, och i Österbot-
ten torde den kunna ha spritt sig till den under Litorina-gränsen
belägna Piipsaneva från Onkineva, belägen högre upp inom samma
vattensystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
