Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
alba, Phragmiles communis, Pilularia globulifera, Polygonum hydro-
piper, Potamogeton-arter, Ranunculus flammula, Scirpus lacustris och
Sparganium-arter spridas genom smävadare (9, sid. 126), och på
sid. 127 sammanfattar han sina erfarenheter sälunda: »Man kan
tryggt pästä, att alla smärre vadare äro av vikt för spridningen av
vatten-, myr-, strand- och hafsstrandväxter bäde pä kortare och längre
avstånd.» Vidare (8, sid. 106—107) säger han: »En fröspridning
av betydelse, och som därtill stundom kan försiggä även över myc-
ket länga avständ, förmedlas genom en hel rad vadare och sim-
fåglar. Dessa fåglar sprida huvudsakligen härdskaliga och smärre
frukter, tillhörande arter, som växa i vatten och på fuktiga ställen.»
Vidare framhåller han i samma avhandling, att de långväga trans-
porterna äga rum huvudsakligen under höststräcket, men även
under vårsträcket. Sålunda förmodar han, att en del i Skan-
dinavien sällsynta och sporadiskt uppträdande växter blivit av
vattenfåglar hitförda över Östersjön, respektive Nordsjön från långt
i söder, respektive sydväst belägna trakter. Så skulle förhållandet
vara med Potamogeton densus, Ranunculus ophioglossifolius m. fl. i
nämnda avhandling omtalade växter.
Dr. HEINTZE, med vilken jag konfererat om Najas-arternas sprid-
ningsfråga, och som godhetsfullt lovat ägna särskild uppmärksam-
het åt eventuella Najas-frön i fågelmagar, har meddelat mig föl-
jande: »Fastän mina undersökningar över simfäglarnas och vadar-
nas betydelse för fröspridningen ännu ej äro avslutade, vågar jag
dock påstå, att de nord- och mellaneuropeiska Najas-arternas spri-
dare äro alt söka bland följande fåglar: gräsand (Anas boschas),
knipa (Clangula glaucion), sàngsvan (Cygnus musicus), knölsvan (Cygnus
olor), sothöna (Fulica atra), grönfotad sumphöna (Gallinula chloropus).»
Det synes sålunda av det ovan anförda mycket troligt, att Najas,
där sådan finnes, förtäres av vatienfáglar och sprides genom dem.
Att Najas-fröna tack vare sitt hårda skal oskadade kunna uppe-
hålla sig i fåglarnas kräva eller t. o. m. passera matsmältnings-
kanalen torde på grund av iakttagelserna rörande andra växtfrön
vara ganska säkert. Till frågan om Najas-arternas spridnings-
biologi hoppas jag få återkomma i samband med publicerandet av
en undersökning över den i många avseenden intressanta Najas
marina’s postglaciala historia, varmed jag sedan några år varit
sysselsatt.
Återstår att söka en förklaring till Najas flewilis’ utpräglat hastiga
tillbakagáng i Fennoskandia efter den boreala tidens slut. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
