Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
landen måste man vid studiet av dessa frågor beakta det inflytande,
som en kalkförekomst alltid kan ulöva på vegetationen hos primärt
kalkfattig mark inom närmare eller längre avstånd från ifråga-
varande kalkförekomst. I den svenska litteraturen över hithörande
frågor saknas ingalunda uttalanden härom. Så hade exempelvis
RinGius och TiBERG blicken öppen för betydelsen av det från kalk-
haltiga bergarter nedsipprande vattnet. SKÅRMAN framhåller vid dis-
kussionen av växtgeografiska frågor karbonathalliga bergarters in-
verkan på grundvatten och markbildning. Även HESSELMAN, TAMM
och förf. (1917) pointera betydelsen av den i vatten lösta kalkens
inverkan på markbildning och vegetation nedanför kalkförekomster.
Av utländska författare må här blolt nämnas CAJANDER, som sökt
förklaringen till kalkväxters förekomst på kalkfattiga sediment i de
översvämningar, som inom vissa eurasialiska flodområden tillföra
nämnda sediment kalk. Mången gång synas dock botanisterna ha
tagit allt för liten hänsyn till dylikt inflytande, varom en del för-
fattares tillämpning av begreppen »kalkstet», »kieselstet», »bodenvag»
etc. bär tydligt vittnesbörd.
En annan omständighet, vars förbiseende ävenledes och i hög
grad är ägnat att hålla frågan om kalkens betydelse svävande, är
markbildningens samband med »fallfórnans» beskaffenhet (om fall-
förna se SERNANDER 1918). Så kunna vissa träd, t. ex. lind, tack
vare sitt rotsystem ur starkt utspädda vattenlösningar i sina blad
koncentrera mineralsalter, som efter sitt avfall påverka humus
bildningen i »gynnsam» riktning, och som sålunda sekundärt kunna
ge trivsel åt annars utpräglade »kalkväxter» (jfr t. ex. HALDEN 1917,
sid. 147).
Då nu vårt lands glaciala bildningar av skäl, som ovan nämnts
i allmänhet föga ägna sig för detaljstudier över kalkens inverkan
på växtligheten, så ges i stället utmärkta naturliga försöksfält inom
de delar av vårt land, som i likhet med större delen av det norr-
ländska kustlandet äro rika på postglaciala skalbankar, medan
berggrund, morän och leror o. s. v. äro ytterst kalkfattiga. Väst-
kustens glaciala och postglaciala skalbankar äro däremot ur denna
synpunkt mindre lämpliga studieobjekt, då lerorna å västkusten i
stor utsträckning äro kalkhaltiga. De ha likväl uppmärksammats
av botanister, t. ex. LANGE och MAGNUSSON.
Förf. har tidigare (1917) fäst uppmärksamheten på det inflytande,
som de norrländska skalbankarna utöva på såväl vegetation som
flora, och särskilt framhållit betydelsen av skalbankarnas strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
