Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
nan benämning, skalgruslokaler eller skalgrusbackar, torde där-
för vara fullt berättigad.
De vegelationstyper, som i norra Hälsinglands kusttrakter ute-
slutande åtfölja skalbankarna, äro lövängar (av norrländsk typ, utan
ädla lövträd) med deras varianter, såsom hassellundar (t. ex. Smälsk
i Tuna s:n), örtrika granskogar och barrblandskogar samt vissa
typer bland kärren. Med undantag av de sistnämnda, som intaga
sänkorna i terrängen, förekomma alltså nämnda växtsamhällen en-
dast å skalgrusbackar.
Bland fanerogamer, som å skalgrusbackar nå sin nordgräns —
resp. nordostgräns — i Sverige, må här t. v. endast nämnas tre:
Viola mirabilis (vid Hökmarksberget i Lövånger, Västerbotten; lo-
kalen meddelad av lektor ©. Horm och av mig närmare undersökt
år 1919), Spiraea filipendula! (vid Njutangers prästgård i Hälsingland;
lokalen vid Håsta, nära Hudiksvall, torde ha varit tillfällig och
växten är numera sannolikt utgången; ej omtalad av WESTERLUND,
som gjort talrika växtfynd å Håsta ängar, vilka sannolikt påverkas
av skalbanken vid Håstaberget) samt, såsom nedan närmare skall
visas, Sorbus suecica vid Östanå inom Njutångers s:n, Hälsingland.
Om nämnda arters förhållande till kalk må här ett par uttalan-
den av andra forskare anföras. Sålunda går Viola mirabilis i norra
Värmland företrädesvis eller uteslutande på de kalkrika hyperitbergen
enl. RinGius (Bot. Not). Inom området mellan Vita Havet, Ladoga
och Onega är arten enligt CAJANDER »etwas kalkhold». — Spiraea
filipendula växer i västra Nyland nästan endast på kalkrik mark
(CAJANDER); inom norra delen av silt norska utbredningsområde före-
trädesvis eller uteslutande pa silurformationen (BLYTT); »kalkhold»
enligt F. HERMANN. Artens nordgräns i Sverige visar en viss Över-
ensstämmelse med gränsen för Sorbus suecica, varom mera å sid. 206.
Vidare förekommer inom norra Hälsinglands Litorina-område ett
stort antal växter enbart i samband med skalbankarna. Bland
kärlväxterna gäller detta:
Anemone hepatica. (I Dalarne tydligt och klart kalkbunden enl.
GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER. — Karakteristisk för
Värmlands hyperitberg. »Ziemlich indifferent» enl. CAJANDER).”
1 Nomenklaturen är i allmänhet i överensstämmelse med KROK och ALMQUISTS flora.
2 Inom kartområdet, fig. 1, anträffad å två lokaler, Idenor (S om Hudiksvall) samt
Tuna (O om Smiilsk) utan observerat samband med skalgrus. Kan bero på ofull-
ständig undersökning. WESTERLUND kände blåsippan endast från 2 lokaler i Hu-
diksvallstrakten, nämligen Tunaberget (å fig. 1 NNW om den lilla sjön vid Hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
