Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Ösel sällan träffar svensk oxel vild, enär bönderna taga alla vilt
växande träd, de påträffa, och plantera dem vid sina gårdar.)
Det tiotal spridda oxelindivid av olika ålder, som nu vid Östanå
ingå såsom element i ett naturligt växtsamhälle, tyder på för arten
mycket gynnsamma ständortsförhällanden. Oavselt huruvida ett
eller flera av dessa individ härstamma från odlade exemplar —
vilket väl aldrig kan säkert avgöras — måste oxelförekomsten vid
Östanå snarast anses såsom ‘spontan.
Till belysande av frågan om oxelns vid Östanå reliktnatur an-
föras här nedan några uppgifter angående oxelns utbredning. För
värdefulla litteraturanvisningar står jag i största tacksamhetsskuld
till doktor SELIM BIRGER.
Sorbus suecica Krok — en av kalk starkt gynnad art.
Sorbus suecica [syn. S. scandica Fr., S. intermedia (EHRH.) PERS.
etc.] har enligt HEDLUND följande utbredningsområde: I Sverige från
östra Skåne till c:a 60°40’ nordlig bredd, Öland och Gottland. Ett
litet område på Jylland väster och sydväst om Århus; sällsynt och
sporadisk (»zerstreut>) på norra Själland, södra Låland, på Born-
holm, i östra Hinterpommern, norra Västpreussen, på Ösel (huvud-
sakligen dess västra del) och inom västra delen av Åland. Upp-
träder vanligast i centrala delen av sitt utbredningsområde t. ex. i
östra Småland.
Enligt HJELT finnes arten inom västra och södra delen av Aland
men saknas f. ö. i Finland.
Enligt PALMGREN är oxeln sällsynt på Åland och har silt utbred-
ningscentrum därstädes i nordvästra skärgården; den uppträder van-
ligen i fåtaliga individ och tillhör den av kalkrik mark betingade
»lövvegetationen>.
I Norge saknas Sorbus suecica. De under namn av S. scandica
och S. intermedia i norska floror omtalade fynden relatera sig enligt
HEDLUND (hos DYRING) till en annan, av honom under namn ay
Sorbus subpinnata beskriven art. (Det rör sig sålunda om sistnämnda,
när A. BLYTT skriver, att av de 630 fanerogamerna och ormbunkar-
na vid Skien och Langesund det endast gäller om tvenne, Sorbus
scandica och Ophrys myodes, ati de i Norge endast observerats på
kalkgrund.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
