Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
1880) är oxeln flerestädes odlad, medan man däremot i Västerbot-
ten endast undantagsvis, t. ex. i Umeå, träffar på planterad oxel
(enl. benäget meddelande av lektor O. Horm). Från, Norrbotten
uppger N. J. ANDERSSON, att oxeln odlas upp till Piteå.
Till dessa uppgifter om nu levande oxel må slutligen fogas, vad
man känner om oxelns tidigare uppträdande i Norrland. Inom
Medelpads kustland finns ett litet område å Alnö, där kalkrik ne-
felinsyenit anstår. Här har inom Stolpås by, där lagerformigt upp-
trädande kalksten förekommer, GUNNAR ANDERSSON i en myr Dam-
jalan anträffat ett fossilt frö, med största sannolikhet tillhörande
svensk oxel. Gran synes ha saknats i det torvlager, vari fröet fanns.
Myren överlagrar f. ö. en skalbank, som möjligen också inverkat
på sammansättningen av ovanliggande gyltje- och torvlager. Ne-
felinsyenitens betydelse för Alnóns váxllighet har framhållits av
GREVILLIUS.
Oxeln är enligt WAHLGREN ett med avseende på kalk tämligen
fordrande träd.
Oxelns nuvarande utbredning visar tydligt, att arten vid sin nord-
gräns — såväl på Åland som i all synnerhet i Uppland, Gästrik-
land och Hälsingland — uppträder bunden vid starkt kalkpåverkad
mark. Detsamma gäller ovan omtalade fossilfynd, som dessutom
antyder, att oxeln tidigare — sannolikt före granens invandring —
haft en vidsträcktare spridning mot norr än i våra dagar.
Ännu en gång må vi återvända till frågan om oxelns förekomst
vid Östanå. Genom kvartärgeologiska undersökningar är känt, att
granen, vars invandring blev av ödesdigert inflytande för de ädla
lövträden, började uppträda i närheten av Östanå ungefär vid den
lid, då havsstranden låg 31 m högre än nu. Till härskarställning
hade granen dock på denna trakt icke nålt, ens när landet höjt sig
ytterligare 4 à 5 m (HALDEN 1917). Nu ligger övre delen av ras-
marken vid Östanå c:a 40 m ö. h. Den har alltså kunnat koloni-
seras lång tid, säkerligen mer än 500 år före granens invandring.
Ingenting är naturligare, än att oxeln, som i sin utbredning visar
så tydlig förkärlek för den baltiska kusten, tidigt inkommit pa
denna trakt, där fossilfynd av ek, alm, lönn, lind och hassel vittna
om lövängsvegetationens forna nordliga utbredning.
Sammanfatta vi det ovan sagda, finna vi, att oxeln vid Östanå
förekommer i ett tiotal olikäldriga exemplar i naturligt, för arten
Svensk Botanisk Tidskrift 1920. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
