Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Vegetationsförhållandena i de av oss besökta trakterna hava
skildrats av Tu. C. E. Fries i hans arbete »Botanische Unter-
suchungen im nördlichsten Schweden> (Akad. Avh., Uppsala 1913),
och vi hava därför ingen anledning att ingå därpå; den tid vi
ägnat området tillät ej heller några specialundersökningar. En del
förhållanden äro emellertid av den art, att de förtjäna ett omnäm-
nande, då de avgjort avvika från vad som är vanligt i åtminstone
de flesta övriga svenska fjälltrakter.
I det stora lavhedsområde, som sträcker sig från Vuoskåive upp
till Rostojaure, och där Betula nana-hedar sannolikt täcka den allra
största arealen, är ‘det pafallande, att Luzula parviflora, vilken i
övriga fjällomräden är en ängsväxt, ingår i hedarna och icke blott
i de mossrika utan även i torra lavmarker, där den gör ett syn-
nerligen främmande intryck. En annan art, som såväl i fråga om
uppträdande som frekvens är anmärkningsvärd, är Vahlodea atro-
purpurea, som torde vara en av de allmännaste fjällväxterna inom
området. Den förekommer icke blott i videsnåren utan även i de
mossrika hedarna och saknas ej heller i lavhedar; dessutom är
den synnerligen karakteristisk för vissa snölägepåverkade gräshedar.
Särskilt kunde detta iakttagas inom Karesuando socken. — Norr
om Rostojaure är rikedomen på »polygonmark» och blockmark
påfallande, även på låga nivåer (700—800 m). På rutmarken
spela den lavrika Phyllodoce-heden samt Andromeda tetragona en
stor roll.
Av intresse var att följa florans och vegetationens förändringar i
samband med berggrundens beskaffenhet. Inom den av oss be-
sökta delen av Jukkasjärvi socken utgöres berggrunden av kalk-
fattiga urbergarter; detsamma är förhållandet i Karesuando socken
åtminstone upp till Rostojaure. Norr om denna sjö börja skiffrar
uppträda; de äro emellertid föga kalkrika hårdskiffrar, och dessa
torde dominera i norra delen av Karesuando. Endast vid Kilpis-
järvi samt kring Peltsa-Moskon tuoddar-massivet uppträda mjukare,
kalkrika skiffrar.
Som redan av TENGWALL (Über die Bedeutung des Kalkes für
die Verbreitung einiger schwedischen Hochgebirgspflanzen. — Sv.
Bot. Tidskr., Bd. 10, 1916) påpekats, äger den svenska fjällfloran
ett artpar, av vilket den ena arten, Carex saxatilis, endast före-
kommer inom kalkomräden, den andra, Carex rotundata, synes
vara utesluten från kalkrika trakter. Bägge dessa hade vi tillfälle
att iakttaga, och med avseende på deras fördelning annoterades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
