Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Odlade exemplar förekomma i Visby samt mängenstädes pa
Sveriges fastland. Vid Graversfors i Östergötland har jag sett en
smalbladig form med en bladlängd ay omkring 14 cm och en bredd
av knappt 7 cm. Den utgör U. glabra Huds. f stenophylla (U.
montana f. stenophylla Zapal., Consp. Flor. Galic. crit., II).
Vid en jämförelse mellan gottlindska och andra exemplar av
U. glabra frapperas man av de förras breda blad. För att kunna
utföra en exakt jämförelse har jag beräknat förhållandet mellan
längd och bredd hos de översta bladen på ej alltför svaga skott i
kronan. Hos de flesta gottländska ex. befinnes nämnda förhållande
vara 1,5 eller 1,6. Exemplar från Etelhem och enstaka från Hejnum
och Hörsne ha något smalare blad, så att förhållandet utgör 1,7
eller litet däröver. I Uppsalamuseets samling av skandinavisk U.
glabra (omkr. 80 ex.) finner man däremot sådana tal som 2,3 eller
2,» nedtill 1,9 eller 1,s (t. ex. Dalarne, Dalsland och Finland). En-
dast ex. från Trosa och från Dalby i Skåne samt unga blad från
Jönköpingstrakten visa större likhet med de gottländska, i det blad-
formen motsvarar talet 1,7 eller 1,6. Följaktligen ga dessa tal langt
i sir. Gottländsk U. glabra synes bilda en svagt utpräglad ras för
sig. Ett bestämt undantag bildar ett träd i Stenkyrka (Ekebyängen),
hos vilket bladen äro dubbelt så långa som breda. På Öland fin-
nas båda slagen, de smalbladiga äro i lövängarna de vanligaste.
Beträffande det här använda namnet U. glabra Huds. för vår van-
liga alm erinras därom, att Huds. Flor. Angl. (1762) under U. glabra
inbegriper både U. montana With. och former av U. foliacea, men
då den förra uppfattas som huvudart, anses namnet numera böra
bibehållas för denna. Som bekant syftar detta artnamn glabra
på den hos U. montana i allmänhet slätare barken, ej på bladens
hårighet såsom MILLERS namn.
U. foliacea Gilib.
(U. glabra Mill, U. campestris L. p. p.. Lundalmen är vanlig i
lövängar i större delen av ön, men är ej iakttagen på Fårö eller
de övriga nordliga socknarna Fleringe— Hangvar. Dess varialioner
gå i alla riktningar och beröra så väl blomdelar och frukter som
blad, kronans form, korkbildning m. m. De bäst utpräglade for-
merna äro småbladiga samt ha en smal, nästan cylindrisk krona,
även då de icke blivit kvistade (»klappade») för lövtäkt, i det gre-
narna äro korta och smala, utstående men ej hängande (fig. IV, V).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
