Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
stena: Alvena i Lindängen (suberös form, fig. VIII). Mindre ut-
präglad i Mästerby och Atlingbo socknar.
F. grandifrons n. f. (fig. IX).
Arbor sat alta ramis valde patentibus haud gibberoso-suberosis,
ramulis epilosis. Folia superiora obovato-oblonga glabra nilida
subtus glandulifera, maxima 11—16 cm longa et 6—8 cm lata basi
valde obliqua. Petioli glabri circ. 1 cm longi. Fructus magni
usque 25 mm longi obovati—obcordati. Semen paullo supra me
dium positum vel fere ad medium. — Trädet ger genom sin stor-
och tätbladiga krona intryck av U. glabra. Bladen äro fullt så
stora som hos denna art, men ha längre och bredare spets. Blom-
hylle 4—5-taligt med vita kanthår. Frukterna ha ljust gulröd färg-
ton, vingen är strimmad och av fast byggnad. Stiftkanalen kortare
än inskärningen i fruktens spets. Frö utvecklat i omkring 10 pro-
cent av frukterna (1915).
För en glandelhårig form finnes ett äldre namn var. glandulosa
Lindl. (1829), vilket åsyftar en mellanform med smala, ovantill
sträva, undertill både håriga och glandulösa blad (A. Ley, Notes
on British Elms. — Journ. Bot, 1910). Motsvarande former, hos
vilka håren likaledes delvis ersatts av glandler, finnas även på
Gottland.
Egendomligt nog ifrågasättes U. foliacea’s hemortsrält i Sverige
av Moss (anf. st) Enligt ScuNEIDER saknas den norr om Polen
och går i Ryssland ej norr om 55? n. br. På Gottland når den
likväl nästan till 57:e breddgraden, och det har icke fallit någon
svensk botanist in att betvivla, att den är spontan i de goltländska
ängarna. Nämnda författares åsikt om den geografiska utbred-
ningen kan möjligen förklaras därmed, att de förutsätta, att all
U. foliacea i Sverige skulle tillhöra var. suberosa, och att de hän-
föra den till U. sativa Mill. Alldeles omöjligt är dock att till denna
art räkna storbladiga former, hos vilka bladskaften äro 15 mm
och frukterna över 20 mm långa.
U. foliacea x glabra.
Ulmus-hybrider ha länge omtalats i litteraturen, men merendels
blott såsom möjliga eller sannolika bland odlade former. W. O.
FockE (Die Pflanzenmischlinge, 1881) nämner, att hybrider finnas,
utan att precisera, vilka de äro. C. K. SCHNEIDER (1904) beskriver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
