Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— —— —
35
män. Och icke ens i städernas närmaste omgivningar plügar man
möta den vid landsbygdens gårdar eller längs dess vägar. Dock är
den åtminstone i Mälardalen någon gång funnen på Jadugärdsbac-
karna vid större gårdar. För egen del har jag funnit den rikligast
i och närmast omkring Karlskrona (1920), där den förekommer all-
mänt även på öarna utanför staden med deras fisklägen, stenhug-
gerier och militäretablissement.
Huru i stort sett bunden till hamnar och städer Lepidium rude-
rale i själva verket är här i Norden framträder tydligt av kartan,
fig. 1’. Pa några ställen är den ock funnen vid mindre stations-
och brukssamhällen.
I Sverige är Lepidium ruderale nordligast anträffad vid Björk-
holmen i Jockmock (jfr ovan) och i Norrbotten vid Karlsborgs
sägverk i Neder-Kalix (1909 F. E. A. Block; jfr E. MARKLUND i
Sv. Bot. Tidskr. 11, 1917, sid. 396). De flesta fyndorterna ligga
vid kusten och de stora sjöarna. Päfallande är fyndorternas för-
delning t. ex. på Gotland, där arten är antráffad på ett enda ställe
inuti landet. Av de svenska kuststäderna är det endast fyra
(Falsterbo, Engelholm, Laholm och Haparanda), varifrån jag icke
känner den. Allt som allt är den iakttagen i nära tre fjärde-
delar av Sveriges städer och med stor sannolikhet finnes den även
i åtskilliga av de övriga. Anmärkningsvärt är likväl, att arten
med två undantag (Eslöv och Djursholm) är okänd från de sam-
hällen, som under de bägge sista årtiondena erhållit stadsrättig
heler
Om förekomsten av Lepidium ruderale i Norge skriver OvE DAHL
(i A. Bryrrs »Haandbog i Norges Flora», 1906, sid. 390): »Ugrzs
paa gader, gaardspladse o. s. v. hist og her sondenfjelds fra Mandal
og Hvaleerne op til Fron (220—250 m. o. h.), ellers kun paa
ballast». Den nordligaste fyndorten är Trondhjem (enl. Ove Danr).
1 Till denna bör anmärkas, att den grundats, utom på uppgifter ur litteratur
och herbarier samt vad jag själv iakttagit i naturen, på meddelanden av kon-
servator Ove Dant (Kristiania), doktor KNUD JESSEN (Köpenhamn), doktor H.
LINDBERG (Helsingfors), fil. mag. E. ALMQuist (Uppsala), lektor F. E. AHLFVENGREN
(Stockholm), lektor H. W. ARNELL (Uppsala), disponent S. GRAPENGIESSER Koberts-
fors) lektor O. Horm (Umeå), herr P. A. LARSSON (Movik), lektor G. O. MALME
(Stockholm), lektor Hj. MÖLLER (Stockholm) och fil mag. HK. STERNER Uppsala).
Kartan torde uppta de allra flesta punkter, där arten verkligen iakttagits. Endast
i södra Skåne och längs södra Sveriges kuster torde den vara avsevärt mera spridd,
än vad kartan utvisar. Att lämna en fyndortslista för denna art skulle bli alldeles
för vidlyftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
