Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
torernas fördelning. Den höjning, som kunde iakttagas för värdena i
talseriens milt, torde sålunda ha sin förklaring i att flera av Ölands
socknar sakna skog. Andra ojämnheter kunde förklaras med den antro-
pokora florans ojämna utbredning, vilket tydligt framgick av en samtidigt
demonstrerad tabell, utvisande, hurusom de västra socknarna på mellersta
Öland hade en betydligt artrikare antropokorflora än de övriga socknarna,
vartill orsakerna ej voro enbart ekologiska.
Den 9 november 1920.
Fil. kand. F. HÅRD AV SEGERSTAD höll föredrag om »Femsjöfloran och
dess förändring under de senaste hundra åren>.
Föredr. hade återfunnit alla i Fries’ Stirpium upptagna fanerogamer :
utom 59. Bland dessa felande voro en del vårväxter, som föredr. hop-
pades finna till våren, men det stora flertalet torde vara sådana, som äro
mycket sällsynta och delvis måhända utgångna. Bristen ersattes emellertid
mer än väl av över 60 novitier. Ej få av dessa voro på senare tid ur-
skilda arter, men 36 stycken voro dock gamla goda arter, som i mer eller
mindre nära anslutning till människan och hennes verksamhet inkom mit.
Blott följande 7 sällsynta arter trodde föredr. hava funnits även på FRIES’
tid men då förbisetts: Milium effusum, Eriophorum gracile, Carex chor-
dorrhiza och vaginata, Polygonatum multiflorum, Listera ovata och Sorbus
suecica. Härefter lämnades en redogörelse för de växter, som visade en
mera markerad ökning; ej mindre än 50 arter hörde till denna grupp.
Föredr. framhöll betydelsen av nyskapade ståndorter; bruket av gräs-
och klövervallar hade gynnat: Phleum pratense, Agrostis stolonifera,
Arenaria serpyllifolia, Arabidopsis Thaliana, Potentilla anserina, Trifolium
hybridum och pratense, Prunella vulgaris, Anthemis tinctoria och Matricaria
inodora; mossodlingarna hade gynnat: Holcus lanafus, Deschampsia caespi-
tosa, Poa trivialis, Juncus lamprocarpus, Potentilla anserina, Scutellaria
galericulata, Achillea Plarmica, Tussilago Farfara, Sonchus arvensis och
möjligen Callha palustris; införandet av höstsäd hade gynnat Agrostis
stolonifera och Rhinanthus major var. apterus. En del andras ökning
kunde sätlas i samband med andra kulturella inflytelser. Ökningen av
ylterligare några andra, av kulturen mindre beroende växter omtalas nedan
i annat sammanhang. :
Svårare var det att konstatera vilka växter, som undergätt en. mera
tydlig minskning. Kärrens nyodling hade dock tydligen i negativ riktning
pàverkat: Lychnis flos cuculi, Pedicularis silvalica och palustris samt Pin-
guicula vulgaris. En del rariteter hade genom lokalens förstörande gått
ut: Epipogum, Carex elongala och microstachya. En del ogräs, som förut
även funnits odlade, hade nu, sedan detta stöd ryckts undan dem, för-
svunnit eller blivit mycket sällsynta: Mentha gentilis och aquatica X arvensis,
Matricaria Chamomilla; genom den minskade linodlingen var Galium
spurium utgången, Camelina Alyssum och Lolium remotum blivna sällsynta.
Chrysanthemum segelum och en gammal ras av Pisum arvense hade av
obekant anledning försvunnit, ehuru de voro ganska allmänna :i början
ay 1800-talet. Av skogarnas växter torde en tydlig minskningiha drabbat
Circaea alpina och Goodyera repens. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
