Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
på densamma och funnit den här och där i södra Finland. I
vårt land har den hittills icke blivit uppmärksammad.
Som förut nämnts äro de båda arterna X. fallax och candelaria
synnerligen väl skilda genom åtskilliga morfologiska karaktärer.
Soredierna äro av helt olika typ, hos X. fallax närmast påminnande
om dem man finner hos Physcia tribacia (Ach.) Nyl., och bålens
hela växtsätt, förgrening och byggnad är olika. Hos X. fallax är
den av fullt normal dorsiventral typ, med samma uppstigande
växtsätt som hos t. ex. Physcia tribacia. Flikarnas längd och bredd
äro synnerligen variabla, likaså färgen, som i likhet med X. parie-
tina’s (jfr SERNANDER, Sv. Bot. Tidskr. 1907, sid. 136) kan variera
från nästan grön (i stark skugga) till starkaste orange (på mycket
soliga trädstammar). I för stoftimpregnation måttligt utsatt läge
bli flikarna långa och smala, tämligen rikt förgrenade och obetyd-
ligt uppstigande, med relativt svagt utbildade soredier och ofta väl
utvecklade apothecier; med starkare stoftimpregnation bli flikarna
allt kortare och bredare, mera uppåtriktade och med svagare för-
grening, apothecierna bli sällsyntare och soredierna allt större.
Liksom hos många andra sorediebärande bladlavar kan under vissa
förhållanden nästan hela bålen upplösas i soredier.
Även när de båda arterna växa tillsammans, möter det sällan
några svårigheter att hålla dem isär. Detta inträffar blott, då de
båda uppträda i mycket starkt sorediöst upplösta former,
Sedan jag i februari 1920 först konstaterade X. fallax’ förekomst
i Uppsalatrakten, har jag på alla sätt sökt skaffa mig en uppfatt-
ning om dess utbredning i Sverige. Dels genom egna iakttagelser,
dels genom åtskilliga andra personers välvilliga hjälp har jag redan
lyckats få dess förekomst konstaterad i de flesta sydsvenska land-
skap på ett ganska betydligt antal lokaler. Överallt förekommer
den på stammen av lövträd, mera sällan barrträd, vid landsvägar
och gårdar samt i städer, ofta associationsbildande, gärna mot basen
och alltid under mer eller mindre tydlig stoftimpregnation. Den
synes sålunda vara helt och hållet bunden till genom kulturens
inverkan uppkomna ståndorter, ett förhållande, som även bland
våra mest karakteristiska. landsvägsträdlavar ingalunda är vanligt.
De mig för närvarande bekanta svenska fyndorterna för X. fallax
äro följande: (! betyder av mig själv iakttagna lokaler, A. H. = A.
Hülphers, H. M. = H. Magnusson, G. Sam. = Gunnar Samuelsson,
Gr. S. = Greta Sernander, R. S. = Rutger Sernander. D betyder
att exemplar från lokalen finnas i mitt eget herbarium, S i Riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
