Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
kvadratiska avvikelserna visar sig vara större än 1/». I detta fall
säga vi, att vegetationen visar överdispersion.
Analysera vi slutligen matematiskt fallet 3), finna vi, att pro-
centtalen för de rutor, som bära färre eller flera individ än me-
deltalet, äro mindre än formeln (1) anger. Den relativa kvadra-
tiska medelavvikelsen är mindre än 1/» — vegetationen har un-
derdispersion.
Graden av över- resp. underdispersion kan i varje särskilt fall
anges med ett tal, t. ex. med förhållandet mellan det observerade
och det beräknade värdet på O°. Det är detta, som är det viktiga.
Starkare avvikelser från normal dispersion kunna naturligtvis all-
tid konstateras rent kvalitativt genom okularbesiktning, men att
bedöma graden härav eller att konstatera smärre avvikelser är,
som jag genom försök funnit, omöjligt.
Om vi övergå från försöksfältet till ett naturligt växtsamhälle,
gestalta sig naturligtvis förhållandena betydligt mera komplicerade.
Att entydigt definiera individet stöter också ofta på svårigheter.
Principiellt sett är emellertid det ovan förda resonemanget lika
tillämpligt även där. De exempel på utförda mätningar, som an-
föras här nedan, visa också, att dylika undersökningar med fram-
gång låta sig utföras, och att slutsatser av biologiskt intresse kunna
dragas därur.
Vad den experimentella metodiken beträffar, så följer för det
första av metodens statistiska natur, att ett tillräckligt stort antal
individ måste stå till förfogande. Dessa måste vara fördelade på
en eller flera biologiskt sett likformiga områden. Försöksområdet
kan antingen upprutas, eller också kan man kasta en ram av
lämplig storlek slumpvis över området ett tillräckligt antal gånger.
Medeltalet individ » måste väljas tämligen litet i förhållande till
totala antalet individ, emedan i annat fall de anförda formlerna
ej längre gälla.
Man kan också som enhet vid dylika beräkningar välja exem-
pelvis bladet eller blomman. För mångbladiga och mångblommiga
växter finner man då, om individen stå glest, naturligtvis över-
dispersion. Sta de tätt, kan man. ofta nog finna normal eller rent
av underdispersion. Det senare visar, att de ifrågavarande växt-
delarna för att undvika att exempelvis beskugga varandra, anord-
nat sig mera regelbundet än efter den rena slumpen.
Nedanstående mätningar må anföras som exempel på metodens
användbarhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
