Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Phascum acaulon L. Hall. enl. Montin; Hasslöv vid vägen till Hallandsås
enl. Osbeck.
Pottia truncatula (L.) Lindb. Allmän, sp. (E. S. T.) Veinge, vid järn-
vägsstationen; Hall. enl. Osbeck; Varberg enl. Scheutz; Särö enl. H.
Persson.
P. Heimii (Hedw.) Br. Eur. Hall. enl. Hartman; Släp s:n, Klev allmänning
enl. H. Persson.
Tortula muralis (L.) Hedw. E., Oskarström på stationshusets kalkrappning;
T., kyrkogårdsmuren, sp. Hall. enl. Osbeck.
T. ruralis (L.) Ehrh. S., kyrkogårdsmuren; T., kyrkogården på muren
samt på gamla askar; H., landsvägsmur. Oväntat sällsynt och sparsam.
Hall. enl. Osbeck.
T. subulata (L.) Hedw. H., landsvägsmur, sp. Hall. enl. Osbeck.
T. mutica Lindb. Släp, Särö, på en ekstubbe, gon. 1913 H. Persson.
Leersia extinctoria (L.) Leyss. {Encalypta vulgaris (Hedw.) Hoffm.| S., pa
kyrkogärdsmuren sparsam, sp. Hall. enl. Osbeck.
Grimmia apocarpa (L. Hedw. E., Oskarström och Lövhult; S., kyrkogárds-
muren; K., vid Västerän; Kv., Steninge vid ån, sp. Hall. enl. Osbeck;
Särö enl. H. Persson.
var. rivularis (Warnst.) K., pä sten i Västerän, sp. Denna form, som .
mig veterligen icke förut finnes omnämnd i den svenska bryologiska
litteraturen, är en parallelform till Gr. alpicola var. rivularis Brid.
Förhällandet mellan dessa bäda närbesläktade arters vattenformer
behandlas utförligt av L. LoEskE (Grimmiaceae, sid. 41 ff.). Habituellt
likna de varandra, men apocarpa-varieteten har dock i regel ett eller
annat av de yngsta bladen försett med kort härudd, under det att hos
den liknämnda formen av alpicola pä sin höjd nägon enstaka hyalin
uddcell anträffas, vilken dock synes tyda på ett gemensamt fyletiskt ur-
sprung för dessa båda, numera rätt väl utpräglade arter. Säkrast skiljas
de, enligt HAGEN, på cellväggarna, som hos apocarpa äro buktiga, hos
alpicola släta. Sporerna hos apocarpa mäta 8—10 q, hos alpicola 16
—20 p.
G. gracilis Schleich. E., Virshultshatt pà klippvággar, Oskarstróm pà kajen
vid kanalen, sp.
G. angusta (Hag.) Par. E., Oskarström på sten i Esperedsbäcken, sp. Denna
art, som tämligen nyligen blivit påvisad för Sverige, äger troligen en
rätt vidsträckt utbredning inom landet. Den omnämnes för första gången
av ARNELL och JENSEN i “Die Moose des Sarekgebietes* 1910. Här an-
gives den från flera lokaler, spridd från björkregionen till nedre delen
av alpina regionen. N. P. H. PERSSON i “Bladmossfloran i sydvästra
Jämtland” etc. Arkiv för Botanik XIV: 3, 1915 uppgiver sig ha funnit arten
i Jämtland vid Handölsfallen och på Snasahögen samt i Härjedalen på
Helagsfjället. Själv har jag i Jämtland samlat den, utom vid Handöls-
fallen, i Are sn vid Enafors på stenar i Ingelän, vid Storlien på Sten-
fjället och i en liten bäck ovanför Skurdalssjön. Dessutom har jag
funnit den i Blekinge: Ronneby s:n, Djupadal; Jämshögs s:n, på stenar i
Snöfleboda- och Vilshultsån samt Kyrkhults s:n i en à nära Flyborgs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
