Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Östergötland. Omberg: (1819 J. P. Rosén, 1824 J. W. Zetterstedt,
1840 C. U. Frietsch, 1893 E. Lindeberg), Västra Väggar (1825 G. Wahlenberg).
Västergötland. Kinnekulle: Raby äng (C. J. Björlingsson).!
Uppland. Möja: Ramsmoraö (1914 A. Hülphers, 1916 G. Samuelsson,
1916, 1918 o. 1921 T. Vestergren), Storó (1916 T. Vestergren), Hemó i Bergbo
skärgård (1918 T. Vestergren).
Norge.
Rogaland. Finnó: Landa (1833 M. N. Blytt).
Hordaland. Finnás (Moster): Skimmeland vid Notlandsvaagen (1884
A. Blytt); Stord: Störsöen (1919 J. Holmboe); Skänevik: Holmedalsberget
(1920 J. Holmboe); Onarheim (Tysnes): mellan Skorpen och Lókhammer
(1919 T. Lillefosse), Skorpens sydända på kalk (1920 J. Holmboe); Ölve:
Fuglebergstóen (1911), Ulvenes under “Steinane“, Skarvetun (1912 «S? Re
Selland); Varaldsó: Skjelneshagen (1909 S. K. Selland); Oistesó: Tyrve i
Aalvik (1914 S. K. Selland); Haus: Hegraberget mellan Hausvatnet och
Rivenes (1918 J. Lid).
Möre. Sunnylven: Ljöen (1918 O. Dahl).
På grundval av de exemplar jag sett och LaxcEs uppgifter har
jag upprättat de kartor över utbredningen av Bromus Benekeni och
B. ramosus, som återges i fig. 2 och 3. Principiellt föreligga blott
helt obetydliga olikheter för de båda arterna. Totalutbredningen
är i stort sett densamma. Dock framträder för B. ramosus en mera
västlig utbredningstyp, så att den är den vanligare arten (åtminstone
i större delen av Danmark samt i södra delen av norska Vestlandet).
Anmärkningsvärd är vidare dess såsom det synes fullständiga från-
varo från Norges Syd- och Östland. En mera östlig utbredning
företer B. Benekeni. I Sverige ligga de avgjort flesta fyndorterna i
östra delen. I Danmark blir växten sällsyntare mot väster. Och i
Norge tillhör den främst ^urernes^ vegetation kring Kristianiafjor-
den, i Sydlandets kusttrakter och dalar samt dessutom i Vestlandets
fjordtrakter, framför allt de inre delarna. Av A. Bryrr räknades
den därför också till de ^boreala^ arterna: Med denna växtens
något kontinentala karaktär står det i god överensstämmelse, att
den såsom ovan framhållits saknas i större delen av Västeuropa
och nordvästra delarna av nordtyska låglandet. |
Mina kartor visa hän på stora ojämnheter in om de båda Bro-
mus-arternas nordiska utbredningsområden, men med mycket ka-
rakteristiska drag. Båda ansluta sig till vår allra rikaste lund- och -
bergrotsflora, till vars sällsyntare element de äro att räkna. Tyvärr
föreligga hittills så gott som inga sammanfattande studier över så-
’ Exemplaret har tillhört K. F. THepenius’ herbarium. Fyndorten är kanske |
ej fullt säker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
